Göteborg är grått och regnigt som vanligt. Men det är fin festivalkänsla och Järntorget är tapetserat med FLM-affischer.
Har just sett Kornél Mundruczós Delta som första festivalfilm, på tjusiga multiplexet Bergakungen. Några snabba tankar, innan jag sticker ut i festivalvimlet: Det var en vackert fotograferad historia om ett husbygge ute i vattnet, som flöt fram i ett fint bildtempo med många vågnyanser och krusningar. En lite störande sak bara, apropå bilden som ett angrepp mot kroppen. En skakande våldtäktsscen, som verkligen lät det kroppsliga kännas trots sitt distanserade totalbildsberättande, följdes upp av en närbild på den våldtagna kvinnan, med nakna bröst. Strax efter svepte hennes bror in henne i ett täcke, som för att skydda hennes kropp från filmens aggressiva mäns, men också publikens, blickar. Jag vet inte om tanken var att på något sätt göra publiken medskyldig till sprickorna i det intima, men det kändes väldigt obehagligt. När kvinnan sedan skulle fotograferas i närbild tog kameran flera gånger sats med en svepning över hennes bröst. Mannen fotograferades aldrig på det sättet. Hans kropp förblev ohotat dold bakom den ljusblå skjortans bomullsrustning. Vid ett tillfälle sa kvinnan att han borde klippa sig. ”Har du haft långt hår länge? Det hänger ner framför ögonen. Du har ett vackert ansikte.” Det hade varit sympatiskt om hon fått klippa honom och ta av honom skjortan någon gång.
Hur som helst, imorgon blir det fest! Dock utan spritindränkt bröd, som på filmens ungerska byfest. Hoppas det är ok för alla.
