Tillbaka i Stockholm efter några intensiva festivaldagar. Hann se ett gäng filmer i alla fall. Bäst var Heidi Maria Faissts enkla, men rörande Velsignelsen, om en nybliven mamma som inte riktigt gillar att vara mamma.
Igår medverkade jag i ett seminarium om filmkritik i det nya medialandskapet, modererat av Hynek Pallas. (I nummer tre publicerade vi Hyneks filmkritiktankar och de går att ta del av här.) Frågeställningen var vilka krav en digital filmvärld ställer på filmjournalistiken. Är det exempelvis fortfarande relevant att i dagspressen recensera veckans sju biografpremiärer, när allt mer filmkonsumtion flyttar till andra visningsfönster och många dels har tankat premiärfilmerna långt innan, dels har kollat på helt andra filmer som aldrig får svensk premiär. Helena Lindblad påpekade att DN trots allt redan har en bred bevakning av film utanför den svenska biomarknaden, och att läsarna fortfarande förväntar sig recensioner av biohelgens nyheter.
Roger Wilson från Kino sa att onlinedistribution och nätjournalistik innebär tajmingproblem för honom som redaktör – när ska man prata om en viss film? När den finns att tanka (och fildelarna kan kolla), när den går upp på bio i storstäderna (och stadsborna kan kolla) eller när den släpps på DVD (och landsbygdsborna kan kolla)? För oss som kvartalstidskrift är det snarare en fördel med denna temporala förvirring, eftersom vår pressläggningstid inte tillåter oss att vara precis på rätt tid ändå.
Jakob Abrahamsson från Nonstop Entertainment menade att den traditionella filmkritiken, trots konkurrens från bloggkluster och betygsalgoritmer, ännu var viktig för honom som distributör, och exemplifierade med att den superfina kritiken som mötte en film som 4 månader, 3 veckor och 2 dagar mångdubblade dess publiksiffror.
Nathan Lee från New York Times talade om faran i den tilltagande strävan mot att alltid vara först, och exemplifierade med hur Indiana Jones och kristalldödskallens rike realtidsrecenserades under den allra första visningen – efter fem minuter kunde man läsa en förtextrecension. (Läs förresten mer om hetsen i Jacobs text om Arn från första numret.) Istället talade han sig varm för eftertänksamheten, och berättade att de texter som verkar dröja sig kvar hos läsarna och som han får mest positiva reaktioner för är de i Film Comment, som han kan skriva när han hunnit samla tankarna.
Seminariet fick dock ett ganska pessimistiskt slutackord, med anledning av att dagspressens svårigheter att hitta fungerande affärsmodeller ju lett till att många amerikanska filmkritiker fått sparken (i Sverige finns det väl inte så många anställda filmkritiker som kan varslas över huvud taget). Lite synd, eftersom det såklart samtidigt finns många anledningar till framtidstro: kanske framför allt därför att när tillgängligheten på film ökar, ökar också filmjournalistikens handlingsutrymme.
När vi i vårt nya nummer publicerar artiklar om den feministiska pornografen Emilie Jouvets One night stand eller dokumentärfarfar Frederick Wisemans Welfare, så är det inte särskilt svårt för en läsare att se dem samma kväll (illegalt) eller samma vecka (legalt). Så var det inte tidigare, och eftersom det är lite trist att skriva om filmer som läsarna aldrig kommer kunna se, så öppnar ”det nya medialandskapet” dörrar till en mer infallsrik filmjournalistik.
Och i lördags var det ju releasefest på Galleri 54 (vars superfina Siv Bugge Vatne-utställning fortsätter till 8 februari). En något trögstartad men till slut succéartad tillställning. Tack alla som kom och gjorde det till en sån finfin kväll. Kanske borde jag trots allt ha skaffat lite spritindränkt bröd också, eftersom både ölen och vinet tog slut i förtid. Jag hade ingen kamera med mig, så den mig veterligen enda bilden som existerar från evenemanget är den vattenkammade nedan, på mig och Clara Törnvall, som jag lånat från Kino-bloggen.
Julia: Visst, det får tolkas som tecken i tiden! Det var ju för övrigt Nonstop (företrätt i denna kommentarstråd av Jakob ovan) som distribuerade 4 månader… Nonstop citerade (iofs väldigt ryckt ur sitt sammanhang) också från denna blogg i en Vampyrer-bioannons, och vet att även Weird science med flera bloggar synts till i diverse annonser. För att inte tala om alla, mer eller mindre ideellt drivna, filmsidor som förekommer i var och varannan bioannons. Moviezine, mfl.
Jakob: Jag tror inte att FLM egentligen konkurrerar med dagspressen i det avseendet – vi har ju inte abitionen att ha en fullödig bevakning av vad som händer i filmvärlden, utan väljer helt enkelt ut det som vi tycker är mest intressant (utifrån andra premisser än dagspressen också). Och som du sa på seminariet tror jag de flesta filmintresserade vill ha både snabba puckar och eftertänksamhet. Större konkurrent mot dagspressens filmbevakning är väl i så fall en kombination av nyhetsbloggar à la Bloggywood.se och konsumtionsguidning à la Filmtipset.se.
Sen finns det ju en hel del bloggar som skriver bra om film, men det kräver ju sin tid att hitta igenom och sortera. Än så länge är det väl ganska svårt att urskilja en ”filmbloggosfär” där det pågår en löpande diskussion på samma sätt som det finns grupper av bloggare som för initierade diskussioner inom andra ämnen.
Tack för referatet, från en som missade det!
(4 månader… hade dessutom ett citat ur Hyneks blogg i annonsen innan det började trilla in recensioner, minns jag. Det tyckte jag var innovativt och uppfriskande, om man får komma med klyschord.)
Jo jäklar vad kallt det var. Säkerligen för att fläkta ut nattens festande. Något som jag är nyfiken på är en vidare diskussion kring hur bloggandet och, om vi ska kalla dem så, entusiastpress (läs FLM) inte bara berikar men faktiskt tar över en viktig del av filmbevakningen från reguljär press. Lite som motvikt till den återkommande ”efter oss syndafloden”-diskussionen.
Hej
Haha, jo, jag tog av mig jackan med inställningen att jag inte kan tänka så bra påbylsad. Men kylskåpstemperaturen var tydligen snarare en idealisk förvaringstemperatur för samtalets essenser än för heta replikskiften.
Kul att du gillade festen! Och bra idé, inte omöjligt att man skulle kunna göra något liknande nästa år.
Ja, och tack för den fina gallerifesten. Lite Berlin i all jävla festivalfestglamour och Rivertonträngsel var precis vad som behövdes. En blivande tradition?
Bra referat Jonas. Jag mindes kanske inte riktigt så mycket, möjligen för att min hjärna liknade en isglass efter den där sittningen. Men du höll dig kanske alert genom kylan? För om ni tittar en extra gång på bilden ser ni att Jonas bara har en t-shirt på sig medan Jacob och Helena inte ens har tagit av sig halsdukarna. Vi sitter nämligen i ett tält och varmluftsfläkten bakom mitt huvud förde ett sådant oväsen att de tvingades stänga av den. Festivalen höll helt enkelt på att decimera antalet filmkritiker ännu mer…