Kom just hem från semester i Istanbul. Bra, men inte så mycket film. En kväll skulle vi se en film, och gick ner till Istiklal-gatan där det skulle finnas massa biografer. Vi hittade den första, men när vi scannat väskorna, passerat metalldetektorerna och kommit ner till biljettkassan var den enda filmen med engelskt tal Saw V, eller Testere V som den hette där. Inte bara översätts engelska titlar i Turkiet, även på andra sätt verkar den amerikanska kulturimperialismen ha mött en del motstånd. Vi hittade ett gäng biografer till, men inte på en enda visades en film med engelskt tal, utöver Testere V då. Cédric Klapischs Paris, nån Kim Ki-Duk, men inga hollywoodkomedier eller american indies nånstans.
En film gick på varenda biograf, och var på allas läppar: semidokumentären Mustafa. Eftersom den handlar om general Atatürk, Turkiets första president och nationalhjälte, har den väckt enormt intresse. Redan första kvällen, på Turkiets nationaldag 29 oktober, sågs den av 100 000 personer. Och eftersom Mustafa (trailer) visar Atatürks ensamhet, hans alkoholism och låter honom säga att kurderna nog förtjänar ett eget land, har filmen blivit extremt kontroversiell. Filmens huvudsponsor, telekomjätten Turkcell, drog sig ur projektet dagarna innan premiären av rädsla för kunduppror. Samtidigt har andra påpekat att de börjat gilla Atatürk mer efter att ha sett filmen, eftersom det är lättare att tycka om en människa med känslor och problem än en bronsstaty med blicken ständigt vid horisonten. Eftersom det är svårt att tycka om en militär som pratar på ett språk man inte förstår ett dyft av, struntade vi i bion och gjorde vad Mustafa enligt filmen själv skulle ha gjort i samma situation: tog ett glas raki.
Uppdatering:
I Expressen kallar Karin Olsson filmen den första goda nyheten från Turkiet på länge.
