Har svårt att veta vad jag ska göra av Burn after reading. Å ena sidan den initiala besvikelsen över den där förnöjda mörka humorn, förutsägbart coenskt självgod, och det blir aldrig ordentlig schvung och fart på den misantropiska farsen. Som svart komedi måste det ju sluta med pang och bröderna Coen brukar vara bra på att dra i sådana trådar, men det är trådar utan nerv den här gången.
Och ändå, ändå vill jag bara se den igen. George Clooney är kul som patetisk äktenskapsförbrytare med guldlänk runt halsen och Brad Pitt som glättig gyminstruktör tillika Val Kilmer-lookalike är i sig något av en tilldragelse. Men framförallt hoppas jag att Burn after reading vid en andra titt inte ska behöva tyngas av mina vanemässiga förväntningar på, hm, omedelbar dramatisk gratifikation. Mest av allt vill jag se om fåniga ögonblick som på bilden ovan.
