Senaste numret av Glänta (med en lurig tankegåta på omslaget) innehåller en märklig text om roulette. Det är egentligen bara en genomgång av reglerna, om röda och svarta fält, om jämna och ojämna nummer och framför allt om nollan som gör att banken alltid vinner i längden. Det låter säkert lite trist, men det finns något i Richard Lindmarks text Noll är också ett nummer som gör att roulettereglerna och sannolikhetskalkylerna blir helt trollbindande. Texten avslöjar även ett system för garanterad vinst – om du spelar på rött och hela tiden dubblar insatsen kan du inte förlora.
Även kortspelsfilmen 21 vidrör casinospelens matematiska skönhet. En grupp mattestudenter från MIT-universitetet samlas för att göra vad alla gymnasiekillar med pokerhybris och sms-låneskulder drömmer om: utnyttja sin snabbtänkthet och logiska överlägsenhet för att lura banken och tjäna grova pengar. Det handlar om att räkna kort. På något sätt kan en mattestark spelare med tonic utan gin i glaset vända oddsen i black jack mot banken och enkelt vinna och vinna och vinna. Och förhoppningsvis hinna ut genom casinoportarna innan säkerhetspersonalen som avskyr korträknare hinner banka algoritmerna ur räknarens huvud i ett avskilt rum. Men 21 förlorar på att de logiska principerna bakom korträknandet aldrig avmystifieras, genomgången av dem är så snabb att i alla fall jag helt enkelt inte fattar hur de gör. Filmen handlar mer om genialitet (ointressant) och personlighetsutveckling (i sån här tappning ointressant) än matematik (intressant).
Jag är helt säker på att man skulle kunna göra en fantastisk liten film av råmaterialet om man bara litade på matematikens dragningskraft, lät övningsscenerna svämma över av sannolikhetslära och struntade i de fåniga sidointrigerna, kanske i intrigerna överhuvudtaget. En till trettio minuter nedklippt mattelektion med drag av charmerande numerologi. Den skulle kunna inkluderas som extramaterial på dvd:n och heta Tjugoett är också ett nummer.
