fbpx
Bloggar Sebastian Lindvall Sebastian Lindvall, 9 mars 2016

Retroromantiskt allvar i Seth Ickermans senaste musikvideo

Turbo killer får Sebastian Lindvalls ärrade genrefilmshjärta att lysa upp som en lagad neonskylt.

Den franska regiduon Seth Ickerman är kanske mest kända för Kaydara, en minst sagt ambitiös fanfilm baserad på Matrix. Deras nya retrofuturistiska musikvideo till Carpenter Bruts Turbo killer har inte helt oväntat fått de stora genrefilmssajterna att gå ner i lyrisk Van Damme-spagat.

Och det är ju fullt förståeligt. Till ytan är det en rätt tidstypisk sak med den sortens slick hi def-vintage som i och med svenskproducerade youtube-sensationen Kung Fury drog in miljontals kronor, blev med David Hasselhoff-singel och tog sig ända till Cannes. Men trots digitala repor, elektriska primärfärger, bitvis sidscrollande biljakter med visuella lån från såväl videobutikens dammigaste hyllor som 8- och 16-bitskonsoler, råder här ett uppfriskande allvar. Med valsen begränsad till musik och bilder slipper vi dessutom alla grymtande oneliners, vilka i dessa fall brukar fungera som tvångsmässig distansering till källmaterialet såväl som högfärdiga understrykningar av det barnsliga nöjet i att skicklig reproducera ”dålig smak”.

Nostalgi utan humor kan förstås verka obekvämt för vissa, men just renheten i denna hommage går mer mot camp än parodi. Just därför växer Turbo killer till något mer intressant än, säg, Turbo kid. Den fartfylld kärlekshistorien mellan den maskerade krigaren och (den satanistiska?) dansslaven genomsyras av en pulserande, flimrande och euforisk romantik som får mitt ärrade genrefilmshjärta att lysa upp som en lagad neonskylt.

Annons