Än sitter löven kvar på träden men visst anar man att ett säsongsskifte är på ingång efter att Filminstitutet inledde veckan med att presentera höstterminens premiärer. Redaktionen var på plats för att se Pekka Heino förvandla Filmhusets scen till en talkshow i toppklass. Om filmhösten kan hålla hans nivå återstår däremot att se.

Först ut var Baker Karims actionrulle The dog, en berättelse om Mombasas undre värld som satte adrenalinet på dagordningen. Kanske var det energin från Karims film som letade sig vidare i salongen för stämningen var tämligen upptrissad: Robert Gustafsson snarkade teatraliskt när manusförfattaren Jonas Karlsson under presentationen av Hannes Holms Regnmannen för en sekund tappade orden. Artisten och röstskådespelaren Tusse fick i ett vågat scensamtal stora delar av rummet att försiktigt sträcka upp sina händer och bekänna sig som mobbare eller mobboffer när han presenterade filmen Handbok för superhjältar. Legenden Siw Malmqvist charmerade med att prata mer om sin stundande död än sin 70-åriga karriär, medan den forna natt- (och knark) drottningen Alexandra Charles öppnade upp sig om filmens förmåga att agera terapeutisk schäslong, innan Johan Glans roade publiken med att erkänna sina likheter med den neurotiska karaktären Lilleskutt i den kommande Bamse-filmen.

Om man istället vänder blicken mot dokumentärfilmen domineras hösten av personporträtt av olika kulturskapare som gått ur tiden. Lisa Larson, Bo Widerberg och Lars Noréns liv ska alla ta plats på duken. Utöver det får vi även se Karin Wegsjös skildring av den kinesiska vardagen i Min femårsplan, samt uppföljaren till Maud Nycanders hyllade Nunnan, i vilken regissören återvänder till Marta som frivilligt gick in i Karmelitordern i början av 2000-talet. Frågan om man verkligen kan ge upp sig själv för något större tycks vara ett ämne som fortfarande kittlar 25 år senare. ”De har något som jag saknar”, sa Nycander på sitt vanliga raka manér när hon skulle förklara sitt intresse för Marta och hennes familj.

Hösten bjuder också på kalla kårar. Filmatiseringen av Mats Strandbergs Hemmet fick redaktionen att hårt klamra sig fast vid varandra, och trailerns välplacerade jump scare skickade en susning genom hela salen. Richard Holms Vi dör i natt och Malin Dahls Må du leva följde upp och lämnade ett mörker efter sig som inte helt skingrades av solens strålar under pausen. Svensk film har aldrig varit någon genremästare men uppenbart är att den nya inhemska skräckvågen verkar vilja ändra på det.

Redaktionens intryck är att Filminstitutet satsat på att locka publiken till salongerna med stora namn och breda titlar. Störst stjärnglans stod Tarik Saleh och Fares Fares för och under ett kort ögonblick såg Heino ut att tappa garden när Fares – i tonade solglasögon och med ett snett leende – påstod att det inte längre finns filmstjärnor som är ”larger than life”. Att Fares dessutom befann sig i samma rum som sin tidigare motspelare Torkel Petersson (som spelar den alkoholiserade pappan Bo i Maria Eriksson-Hechts Kevlarsjäl) fick redaktionen att vilja utbrista ”Bring back Kopps!”. Så vitt vi vet är ingen uppföljare planerad, men vem vet, i dessa tider av ständiga uppföljare och franchises vore det väl inte helt otänkbart med en Kopps 2, varför inte redan till våren?

Med det sagt, sommaren är över och FLM is back! Vi ses i biomörkret.

 

Artikeln publicerades ursprungligen som ett nyhetsbrev 22 augusti. Prenumerera här på FLM:s nyhetsbrev som utkommer varannan vecka med de senaste filmnyheterna och kommentarerna!