Nyckelrepriken i Who’s stopping us (Quién lo impide, 2021) kommer ungefär en timme, det vill säga en fjärdedel, in i filmen. Jonás Trueba, regissören själv, står på en trottoar omgiven av en grupp gymnasieelever och frågar dem hur de helst skulle vilja bli representerade cinematiskt. ”Som personer, helt enkelt, utan att göra drama av det. För det existerar inte i verkliga livet”, blir deras svar.
Jonás Trueba föddes 1981 i Madrid och har under 2000-talet etablerat sig som ett av de ledande namnen på Spaniens indiefilmscen. Han långfilmsdebuterade 2010 med Every song is about me (Todas las canciones hablan de mí). Who’s stopping us vann året den kom det prestigefulla spanska Goyapriset för bästa dokumentär, och platsade på Cahiers du cinémas lista över årets tio bästa filmer.
Who’s stopping us följer en stor och disparat grupp personer i Madrid från sen tonår till tidiga tjugoårsåldern. Trueba började samla material 2016; en blandning av manusbundna scener, filmade intervjuer med skolelever och dokumentära, improviserade sekvenser. Den uttalande ambitionen är att ställa sig mitt i verkligheten hos ”dagens ungdom” och helt förutsättningslöst återrapportera deras liv.
Det utmärkande för i princip samtliga deltagare i filmens fokusgrupp är hur lillgamla de är. De ingår gärna duktiga meningsutbyten om ”vår generations ansvar för framtiden/samhället”. Men lejonparten av filmens innehåll består av, just det, helt odramatiska former av vänskaps- och kärleksproblem; de använder falskleg för att köpa sprit och åker på klassresor. Som svensk tittare kan man dock inte undgå att reagera på hur de flesta av Truebas föremål verkar tillhöra någon form av lökig, crustpunkig subkultur som känns mycket specifikt spansk.
Jonathan Romney som recenserade filmen för Screen daily pekade på den märkliga dissonansen mellan Truebas höga trovärdighetsanspråk, samtidigt som sociala medier, ja, mobiltelefoner över är i princip helt frånvarande från hans slutprodukt. Med sin aversion för det digitala framstår det som att regissören, trots anspråket på att skapa en icke tillrättalagd upplevelse, har velat förmedla något idealiserat och rentav tidlöst.
Texten publicerads ursprungligen i FLM Nr. 65, vintern 2023.
