Med filmer som Red road och Fish tank har Andrea Arnold hittat en egen plats inom en lång diskbänksrealistisk tradition. Något som blev nästan än tydligare i hennes oglamorösa filmatisering av Emily Brontës Svindlande höjder. Med den amerikanska debuten American honey lämnar hon dock fuktiga hyreslängor och brittisk väderlek för dammiga vägar, sjaviga motellrum och brännande klassklyftor i Amerikas trumpna stater.
När tonåriga Star (Sasha Lane) möter den karismatiska strulpellen Jakes (Shia LaBouf) blick första gången sjunger Rihanna ”we found love in a hopeless place” i snabbköpets högtalare – ett summariskt utläggande på ett soundtrack som kan var det mest relevanta i en amerikansk roadmovie sen Easy rider. Trött på sin egen utfattigt utsiktslösa tillvaro, på att sörja för sina småsyskon och på skitstöveln hon bor med, bestämmer hon sig för att följa med Jake och hans entourage av dörrknackande tidningsförsäljare till Kansas City.
Den debuterande Lanes oprövade utstrålning visar sig vara filmens vinnande drag, vilket den bångstyriga LaBeouf trots sin fläckade stjärnstatus lyckas utmärkt med att anpassa sig till. Tyvärr slarvas ändå både driv och nerv bort i deras desperata romans. Den handhållna kameran söker sig nära med det snäva och snygga bildutsnittet 1,37:1, dröjer vid vardagliga ting och bländar förtjänstfullt med skimrande motljus, men utan att hitta det livfulla anslag som underbyggt andra destruktiva pars pirriga samhörighet i filmer som Bo Widerbergs Elvira Madigan eller Terrence Malicks Det grymma landet.
Osäkerheten, ambivalensen och mörkret i Stars många möten på vägen eller i relationen med den svartsjuke Jake ebbar alltid ut, bubblar nästan aldrig upp och tillåts då aldrig koka över.
Med sin tilltagna speltid blir därför de brokiga ungdomarnas kringflackande festande väl riktningslöst. Som tur är har vi längs med vägen förmånen att låna Arnolds alltjämt diskbänksrealistiska blick på ett minst sagt kantstött USA.
