När Svensk Filmindustri nyligen döpte om sig till SF Studios var det ett led i det anrika bolagets internationella rehabilitering. När “Svensk”, som SF brukar kallas i den engelskspråkiga branschpressen, köpte produktionsbolaget Tre vänner år 2013 tillträdde Jonas Fors som vd och började fila på strategiändringen.

På sätt och vis återvänder bolaget till rötterna lagom till hundraårsjubileet. SF bildades 1919 efter en sammanslagning av branschjättarna Svenska Biografteatern och Skandia, närmast i ett slags expansiv yra efter exportframgångarna under 1910-talet.

På stumfilmstiden premierades en nationell stil – det var den lokala särprägeln som skulle ge svensk film en komparativ konkurrensfördel på världsmarknaden. Kanske berodde framgångarna också på att filmproduktionen haltade i många andra europeiska länder under första världskriget. Konstnärliga prestigeproduktioner, inte ogärna filmatiseringar av Nobelpristagare, skulle hur som helst slå världen med häpnad. Men efter freden kom snart lågkonjunkturen, Victor Sjöström och Mauritz Stiller for till Hollywood med Greta Garbo i hälarna.

Nu ska SF öka produktionstakten, återigen med siktet inställt på utländska marknader via lokala uspar. I en intervju med Dagens Industri nämner Jonas Fors till exempel “scandi noir” och man har redan presenterat ett filmprojekt om Björn Borg samt en nyfilmatisering av Utvandrarna i regi av Daniel Espinosa. “Vi vill producera film på internationell nivå, men med högre ton”, har Jonas Fors förklarat satsningen.

Det blev inte riktigt som han tänkt sig. Förfining, eller vad som nu menas med “högre ton”, är inte riktigt ordet som bolaget förknippas med i svallvågorna efter SF-lyxyachten Naughty by natures skandalomsusade besök på filmfestivalen Cannes. Istället pratas det om ”en svinig grabbkultur” och strippklubbsbesök med en välkänd fransk dryck. Filmarbetare menar att SF prioriterar business på bekostnad av kreativiteten och regissören Hannes Holm skräder inte med orden i Kulturnyheterna.

Intressant nog hamnar därmed SF Studios på kollisionskurs med en annan svensk exportvara: filmfeminism. Filminstitutets Anna Serner har åkt på världsturné för att berätta om svenskt jämställdhetsarbete – i Cannes frontades SFI:s marknadsföringsbroschyr av 30 kvinnliga regissörer. Till och med dansk media frågar sig vad Danmark kan lära av Sverige.

Jag vet inte hur moraliskt indignerad jag orkar bli över att ett privat aktiebolag köper champagne men det är en händelse som ser ut som en tanke att det var grabbäventyret Snabba cash som var Tre vänners första internationella succé och nu banar väg för SF Studios utlandssatsning. Eller som Mrado förklarar för uppkomlingen JW: “I den här branschen tänker alla på sig själv och cashen i första hand.”

Rättelse:
I en tidigare version av den här texten stod det att SF Studios betalat för strippklubbsbesök med företagskortet. Det har Jonas Fors sedan dess dementerat.