”Jag har gått ur Facebook”, förkunnar 20-åriga Katarina i öppningsscenen av Till det som är vackert. Hon har upptäckt Mozart på Youtube och tröttnat på allt som inte är äkta.
Lisa Langseths regidebut fungerar därför som ett utmärkt komplement till The social network, som ju handlar om världens största nätcommunity. Filmerna skildrar samma samtid men skilda världar.
Katarina bor i en sliten förort till Göteborg, är arbetslös och har inget att hämta i samtiden. Mark Zuckerberg pluggar däremot på college och andas zeitgeist. Medan han sitter framför skärmen och skapar ett virtuellt rum där människor kan spegla sig i varandra, vill Katarina bort från falska spegelbilder och inte fastna i nätet som är de andras liv.
Även om det råkar vara Requiem som får hennes hjärta att bulta är filmen knappast något konservativt gulligull med klassisk musik. När Katarina tack vare slumpen och lögner får jobb på konserthuset i Göteborg, blir hon snart uppvaktad av en uppblåst dirigent som inte bara vill henne väl.
Precis som i helmanliga The social network handlar Till det som är vackert om makt. De kommer kliva på dig även om du går offline.
Till det som är vackert är höstens feministiska hämndrulle.
