A. Vilka var 00-talets bästa svenska filmer?
1. De ofrivilliga 2. Darling 3. Plötsligt i Vinslöv 4. Du levande 5. Tillsammans

B. Var svensk film rolig under 00-talet?
Uppskattar att frågan ställs. Det roliga efterfrågas sällan i listsammanhang, komedier är alltid sista valet när det ska delas ut baggar och oscarstatyetter. Komedin står fortfarande och stångas mot den barriär mellan lågkultur och högkultur som det mesta andra slunkit igenom. Var svensk film rolig; nej, komedin odlades inte med någon stor hängivenhet under perioden. Det finns några här i landet som kan vara väldigt roliga med film: Måns Herngren och Hannes Holm, respektive Anders Jansson och Jonas Wester, männen som slog igenom med tv-serien Hipp Hipp!. För dem är inte komedi genren ambitionerna går till när de ska dö. Fast på 2000-talet fick Herngren och Holm inte till det så där riktigt, medan Hipp Hipp!-makarna i sin filmdebut Morgan Pålsson – världsreporter vältrade sig i buskis, på ett överraskande och oönskat sätt.

Det var dock ett bra decennium för en annan, mer understucken och diskret sorts humor. Den pärlade såväl genom Plötsligt i Vinslöv som Du levande. Den vemodiga Darling var så lakonisk att jag inte riktigt kan tänka på den som komedi, men egentligen hade den nog decenniets mest vässade komedidialog.

Under 2000-talet tycks Lukas Modysson ha avvecklat sitt sinne för humor, vilket är ett bakslag för svensk film.

C. Var svensk film politisk under 00-talet?
Stefan Jarl, Roy Andersson, Lukas Modysson och några till såg åtminstone till att politiken aldrig var helt borta från repertoaren. Men med serier som Det nya landet, Upp till kamp och den lysande Lasermannen var det nog tv som lyckades bättre med att få folk att diskutera politik.

D. Var svensk film läskig under 00-talet?
Nej.

E. Var svensk film utmanande under 00-talet?
Det saknades inte filmer som gick utanför konventionerna och/eller innehöll svårsmälta bilder: Ett hål i mitt hjärta, Gitarrmongot, Om jag vänder mig om, Sånger från andra våningen, En enastående studie i mänsklig förnedring, för att bara nämna de titlar som först kommer för mig. Å andra sidan tycks de rätt mycket ha blivit angelägenheter främst för filmintresserade, som ju tigger om att bli utmanade. Lyckades någon svensk film få till en utmaning som nådde fram till och utmanade även de som inte söker utmaningen, så att den blev en verkningsfull provokation? Inte detta årtionde, som jag minns. Vilket i och för sig inte är något hemskt nederlag, det är inte ofta filmer eller annan konst lyckas med sådant.

F. Var 00-talet ett bra eller årtionde för svensk film?
Framförallt under den senare halvan av decenniet förändrades bilden av svensk film, med självsäkra verk från icke etablerade filmare: Darling, De ofrivilliga, Farväl Falkenberg, till exempel.

Men samtidig accelererade framställningen av löpande band-produktioner. De namn som verkligen fått sina genombrott under 2000-talet är Beck, Wallander, Van Veeteren och Salander. Decenniet har tillhört dem; de har frodats medan svenska skådespelare, regissörer, manusförfattare, fotografer och producenter skolats in i industriproduktion. Trots originella verk har 2000-talet gjort mig orolig för individualismen i svensk film. Hoppas jag ängslas i onödan.

Mårten Blomkvist skriver filmkritik i Dagens Nyheter.

Det här är en del av enkäten med svenska filmkritiker i nya numret av FLM. Enkäten publiceras löpande på bloggen. Här finns alla enkätsvar samlade, och resultatet av filmkritikeromröstning hittar du här.