I vinterns dubbelnummer av FLM NR 72-73 på temat scener ur ett kvartssekel djupdyker vi i 2000-talet från en filmisk horisont. Bland annat skriver Mariah Larsson, professor i filmvetenskap vid Linnéuniversitetet, om det går att sammanfatta hur sex på film och diskursen runt nakenhet har förändrats under det gångna 25 åren. Tendenserna är, som Larsson skriver, både många och motsägelsefulla. “Det är trots allt en period som börjar mitt i Sex and the City och slutar med uppföljaren And just like that… och som innehåller kyskhetsporr i Twilight (2008) men också Twilights fan fiction Fifty shades of grey (2015) som hade mycket sex men som inte var porr och inte riktigt BDSM heller.”
Larsson pekar på en talande nyckelscen som visar hur jargongen kunde se ut för drygt tio år sedan, då Seth MacFarlane sjöng ”We saw your boobs” på Oscarsgalan 2013, riktat till de kvinnliga skådespelare som visat sig mer eller mindre nakna på film. Framträdandet väckte kritik och Larsson lyfter fram att det bland annat gjordes en svarsvideo, ”We saw your junk”, riktat till manliga skådespelare, av youtubern CheersKevin (se här).
FLM-redaktionen lät sig roas av CheersKevins video och tyckte att den kunde få inspirera artikelns rubrik, “Vi såg ert skräp.”

Men ibland går humor före förstånd och redaktionen vill därför klargöra att rubriken självklart inte är Larssons eget yttrande. I artikeln analyseras på ett intressant sätt hur #metoo, intimitetskoordinatorer och geopolitiska ekonomiska faktorer alla samverkat i de olika förändringar som skett när det kommer till hur nakenhet och sex kommit till uttryck på vita duken.
Sedan är det frågan om översättning. Om man ser till innebörd mer än bokstavlig överföring så var “skräp” så klart aldrig det korrekta uttrycket för “junk” på svenska. Men vad borde det isåfall vara? Paket, dase, task? Nej, vi kommer nog inte på något bra ord och får konstatera att det är lika svårt att översätta sexuella uttryck som att analysera dem. Ändå lyckas Larsson så bra när hon i sin analys sammanfattar hur nakenheten tagit ett kliv tillbaka under 2000-talet.
“Det måste finnas en befrielse i att kunna skratta och säga att ”den är inte min” när frågan ställs, när bilden börjar cirkulera, när klippet delas, att kunna göra en segergest när någon vill sjunga ”We saw your junk” (haha, no you didn’t!)
Samtidigt är det den där sårbarheten som gör nakenheten mänsklig. Om kvinnlig nakenhet har minskat efter #metoo är det inte alls otänkbart att det har att göra med ett starkt behov av att inte vara i den sårbara positionen längre, att inte alltid behöva bära den risken med sin egen kropp. På något sätt är det symptomatiskt för vår tids rädsla för sårbarhet att den penis som gjorde sitt intåg i blickfältet under 2000-talet är gömd bakom en attrapp.”
Vill du läsa hela artikeln? Beställ FLM via shop.flm.nu eller hitta din närmaste återförsäljare här för att plocka upp ett nummer.




