En författare med skrivkramp hälsar på en gammal vän, som flytt storstadsstressen för att halvt inkognito starta en bokhandel i en ytterkantsförort till Seoul. Därpå följer en serie slumpartade möten, som slutligen för henne tillbaka till bokhandeln för en alkoholindränkt kväll med gamla och nya bekantskaper. Samtidigt öppnar sig en möjlighet för författaren att uppfylla en gammal dröm – att göra en film. En film som i all enkelhet ska fånga de inneboende kvaliteterna hos den plats och de skådespelare som hon av en tillfällighet mött under dagens lopp.
Som vanligt hos Hong Sang-soo är handlingen reducerad till ett minimum, mer av en anekdot än en berättelse i konventionell mening. Men så känns det inte heller särskilt långsökt att tolka författarens vision för filmen i filmen som åtminstone besläktad med Hongs egen arbetsfilosofi. Råmaterialet är denna gång förortens bokhandel och parkområde, samt några av de skådespelare som regissören återkommande arbetar med. I rollen som författaren ser vi Lee Hye-young, som även spelade huvudrollen i fjolårets In front of your face. Det är en skådespelare med tydlig karisma, något som – i en för regissören typisk sammanflätning av skådespelare och rollfigur – hon återkommande får höra genom filmen. Där Hongs män brukar vara trevande, osäkra och bortkomna, kan hans kvinnor emellanåt sätta ner foten, och Lees författare hör onekligen till regissörens mest målmedvetna rollfigurer. Hela sekvensen som leder fram till att hon verbalt nedgör en berömd filmregissör, som tidigare dragit sig ur ett samarbete dem emellan, är obetalbar i sitt lustfyllda karaktärsmord på en konflikträdd kulturman.
Som så många av regissörens filmer kulminerar The novelist’s film i en lång dryckesscen, även om sojun denna gång är utbytt mot makgeolli; en annan risbaserad, alkoholhaltig dryck. I vanlig anda böljar scenen genom långa obrutna tagningar, där spriten hjälper till att lätta på ventilerna. Denna gång är det dock inte så mycket anklagelser som uppskattande tillrop som utbyts, vilket är kännetecknande för filmens förlåtande ton.
Hong har i sina senaste filmer nått nya nivåer i sin ständiga strävan att reducera den filmiska produktionsapparaten, och har vid det här laget tagit över alla inspelningstekniska funktioner utom ljudet. Fotot är lågupplöst, och uppblåst på stor duk blir dess digitala artefakter högst iögonfallande. I en caféscen är bakgrunden så överexponerad att samtalet i princip utspelar sig mot ett abstrakt vitt flimmer; även om man fortfarande kan urskilja den lilla flicka som länge ouppmärksammat stirrar på de samtalande genom fönsterrutan. Denna närmast aggressiva lågbudgetestetik kan säkerligen verka förbluffande på en ny publik, men utgör en logisk slutpunkt på den utveckling mot en form av frigörande amatörism som Hong konsekvent rört sig i sedan sina första, mer konventionellt producerade filmer.
Att filtrera livet genom fiktionen har under lång tid varit en helt central del av Hongs konstnärskap. I motsats till ett dokumentärt förhållande till verkligheten leker hans filmer med metalager och berättargrepp som gör att de, trots att de tycks ligga nära en utomfilmisk realitet, snarare utspelar sig i en slags gäckande oåtkomlig parallellvärld. När han i slutet av The novelist’s film visar ett stycke ur den färdigställda filmen i filmen, innebär det ytterligare ett tillfälle till en lekfull drift med vår förståelse av verkligheten. I en fascinerande kollision mellan dokument och fiktion presenteras vi här för ett material som tycks både gränsöverskridande privat och, i sin kontext, förvillande enigmatiskt. Det är oväntat, förbryllande och mycket vackert.
Läs också: Humor och social osäkerhet i Hongs In front of your face
