FILM. Queen & Slim (Melina Matsoukas, 2019). Se filmen här.
I Queen & Slim tar Daniel Kaluuya och nykomlingen Jodie Turner-Smith med sig åskådaren på en dramatisk odyssé genom USA. Melina Matsoukas första långfilm är en lika dystopisk som utopisk och romantisk hjältesaga i ett nutida USA. För filmens manus står Lena Waithe, som häromåret tilldelades en manus-Emmy för ett Master of none-avsnitt som Matsoukas regisserade.
Efter en ljummen tinder-dejt mellan filmens huvudpersoner, vars riktiga namn aldrig nämns i filmen, stoppas de i bilen av en polis. Främst Queen, som är jurist, men även Slim, bryter mot alla regler som gäller för svarta amerikaner i mötet med polisen. De ifrågasätter och käftar emot. När polisen överreagerar gör Queen och Slim detsamma med resultatet att de tvingas fly på stående fot. Resten är en fängslande och underbart orimlig – men i vissa kritikers ögon vårdslös och våldsförhärligande – saga om skillnaden mellan liv och överlevnad, om solidaritet, oantastlighet och okränkbarhet.
Under resans gång testar Queen och Slim olika förhållningssätt och livsstrategier. Vissa av dem är deras egna, som inte längre är dem till nytta, medan andra tillhör olika individer de stöter ihop med. Relationen dem emellan ändrar karaktär allt eftersom de tillåter sig att förändras och skyndsamt utforska vad de kan bli istället, nu när allting ändå redan är kört.
Queen & Slim innehåller förstås blinkningar till 60-talsklassikern Bonnie & Clyde, men också till aktivisten Assata Shakurs flykt undan lagen i början av 80-talet. Precis som filmens huvudpersoner hade hon Kuba som slutdestination. Under flykten genomgår Queen och Slim en metamorfos även i samhällets ögon. De antaganden om skuld som följt dem under hela livet har ersatts av konstateranden.
På ett stilistiskt plan återspeglas metamorfosen och uppluckrandet av psykologiska gränser i Slims vinröda pösiga träningsoverall i plysch, som ersätter inledningens intetsägande svarta jeans och tröja, liksom i Queens tigermönstrade korta åtsittande klänning och höga krokodilmönstrade boots som ersatt hennes vita jeans och pullover. Hennes långa flätor försvinner under flykten, liksom Slims korta locs. Från svart och vitt och heltäckande, till sensuell och trotsig praktfullhet.
Under Assata Shakurs flykt spred bundsförvanter runt om i landet affischer som talade om att hon var välkommen, som svar på FBI:s efterlysningsaffischer. På samma sätt möter Queen och Slim under hela sin resa allierade som bjuder på ett glas, erbjuder beskydd och behandlar dem både som om de vore rockstjärnor på turné och som medmänniskor vars öde lika gärna skulle kunna vara deras.
Melina Matsoukas skildring är en oblygt förhöjd, ofta melodramatisk och svulstig (i ordens bästa mening) version av Lena Waithes bild av svart liv i USA. Här ägnar vissa en livstid åt att inte sticka ut, begå misstag eller provocera. Andra, som Queens morbror Earle (spelad av Bokeem Woodbine) vårdar ett brustet hjärta och en bruten själ genom att innanför hemmets väggar lajva juvelbeströdd hallick med hjälp av två flickvänner som klarvaket spelar med, lika medvetna om sitt människovärde och egna behov som Queen och Slim.
Det här är en film om två unga men ärrade och tankfulla vuxna som söker hitta sig själva, bortom rådande föreställningar av vad och hur en svart amerikan är och bör vara. Kriminell eller exceptionell, osynlig och samtidigt hypersynlig. Farlig och oerhört sårbar. Försiktig och ödmjuk till utplånandets gräns – åtminstone i närheten av lagens män. Melina Matsoukas, Lena Waithe och de båda huvudrollsinnehavarna vet lika väl som den som har sett inspelningarna från Sandra Blands dödliga möte med en polis 2015 att den som inte tummar på sitt eget människovärde riskerar livet.
Queen & Slim är också existentialistisk såtillvida att den betonar det egna valet, den egenformulerade meningen med livet och därmed det egna ansvaret. Queen och Slim tar ansvar för sitt liv genom att inte medverka i sin egen utplåning. De nöjer sig inte med att uthärda för att slippa dö. Utifrån deras livsfilosofi är det inte meningsfullt att låta sig förnedras av medlemmar av en poliskår vars ursprungliga uppgift, i 1800-talets Amerika, var att försvara egendom och äganderätt – gods i norr och förslavade på rymmen i söder.
Filmen innehåller återkommande referenser till slaveriet och USA:s samtida fängelsesystem som replikerar slaveriets infrastruktur, funktion och dramaturgi – något som Assata Shakur påtalar i sin självbiografi och även Ava DuVernay belyser i dokumentären 13th från 2016. Om Queen & Slim har ett lyckligt slut eller inte är upp till var och en att bestämma och sannolikt beror svaret på vad betraktaren håller högst – rätten till liv eller förmågan att hålla sig vid liv.
