The assassin (2015)
The assassin (2015)

Film: The assassin
Regi: Hou Hsiao-Hsien
År: 2015
Land: Kina
Speltid: 105 minuter
Bio: 15 januari

Å ena sidan historiskt drama, å andra sidan svindlande sagorealism. Men först och främst ett barndomsminne som återkallas med vuxna medel.

The assassin är Hou Hsiao-Hsiens första långfilm sedan han för åtta år sedan regisserade Juliette Binoche i Höst i Paris och hans första på hemmamark sedan decenniegamla minnestriptyken Three times. Med sin efterlängtade återkomst, i våras belönad med regipriset i Cannes, gör han sitt första försök att närma sig renodlade konventioner med en personlig meditation över wuxia, den kinesiska äventyrslitteratur där svärdssvingande hjältar svävar mellan trädgrenar och hustak.

Som skapt för rörliga bilder, kan man tycka. Det ansåg även bröderna Shaw som på sextio- och sjuttiotalet exploaterade genren flitigt med häftiga stunts och starka stålvajrar. Världsgenombrottet fick dock vänta tills millennieskiftet, då Ang Lee – liksom Hou uppvuxen i Taiwan – dammade av boktravarna från sitt pojkrum med Crouching tiger, hidden dragon. I februari följs den fyrfaldigt Oscarsbelönade världssuccén upp med ny regissör och omdiskuterad Netflix-distribution i Crouching tiger, Hidden dragon: The green legend, vilket säkert blir sevärt och intressant – men kan det bli en lika berörande, personlig, naturalistisk och idiosynkratisk hommage som The assassin?

Liksom Three times med dess tre historier och lika många tidsperioder handlar The assassin om olika sätt att visualisera förgången tid. Prologen blandar svartvitt och klassiskt academy ratio, en färggladare tillbakablick i vidvinkel och en försmak av 1.37:1 i färg, den kombination som sedan dominerar filmens bildspråk. Det är ovanligt att se Hous vaggande kamera och långa tagningar penslas över ett mindre dukutrymme – men i begränsningen visar sig mästaren. I stearinvärmda interiörer och lantliga exteriörer, ofta befolkade med få karaktärer i bild, utnyttjas porträtt- formatet på höjden med stigande rök, vind som skakar siden, grenar som rycker längs nakna träd, fladdrande stearinljus och enorma moln som sveper in över bergstoppar. Det är som om naturen skapar filter, specialeffekter och rumsliga abstraktioner.

Intrigen är emellertid så snårig att det spridits pedagogiska diagram på nätet för att redogöra släktträdets förgreningar. Kort sammanfattat utspelas handlingen under Tangdynastin och följer Yinniang, spelad av Hous moderna musa Shu Qi (magiskt samtidsalienerad i Millennium mambo), som i ung ålder trolovades men valdes bort i sista sekund för ett mer strategiskt giftermål. Hon blev galen, förpassades till bergen och omhändertogs där av en nunna som så småningom tränade upp henne till att bli en lönnmördare. Flera år senare får hon möjlighet att kombinera nytta med nöje och hämnas sveket.

Det brustna hjärtat blir ett dödligt vapen, men inte med en stridskonst som trotsar tyngdlagen i genrens vanliga bemärkelser. Här kapas stålvajrarna och snöras ihop till ett kontemplativt, komplext och koreografiskt jordat nystan. Visst, ibland får skådespelarna viss skjuts för dramatiska lyft, men Hou Hsiao-Hsien är trogen sitt emotionella temperament och låter handlingar ta tid, växa fram och får som vanligt de små sakerna att verka stora och det naturliga att se extraordinärt ut. Inga spektakel görs av rörelseregistreringarna med slowmotion, bullet time eller liknande visuella effekter med syfte att synliggöra detaljer som annars inte uppfattas av ögat. Snarare får vi ett nyktert perspektiv på gamla genre- ingredienser: kroppar i helbild, ofta på distans, delvis skymda av rök och buskage och sidenlakan.

Hou har sagt att hans personregi bygger på att osynliggöra kameran. Istället för att slåss på beställning fick hans skådespelare, utan någon som helst erfarenhet av kampsport, känna in stämningen och invänta impulserna. Slagen, sticken och sparkarna är därför långt ifrån lika trailervänliga som något mästerkoreografen Yuen Woo-ping skissat fram. Takten är en annan, andningen likaså. Något som liknar meditation.

Eller är det ett filmat farväl till det förgångna?

https://vimeo.com/142477530