Jag är emot sexköpslagen. Jag vill att kvinnor ska ha full bestämmanderätt över sina kroppar och handlingar. Jag tror inte på ett ”rent” samhälle, vare sig från narkotika eller prostitution, och jag föreställer mig att det största problemet med sexarbete är just det att det ses som och behandlas som ”orent”, och att de som utövar det utsätts för förakt och diskriminering.
Men när jag ser den scen i Far from men där Viggo Mortensen bjuder sin oskuld till kompis på ett sexköp reagerar jag nog som vilken svensk mainstreamfeminist som helst. Det är en romantiserad transaktion mellan män, och när även Viggo, Hjälten, i sin tur själv ska få ett skjut men mest verkar vara intresserad av att vila sitt huvud i den tjänstvilliga flickans bröst kantrar filmen över till att bara bli en gestaltning av homosocialt begär och bekräftelse. ”Du är ingen riktig man” anklagar Daru/Viggo sin påtvingade följeslagare Mohamed, men de får båda chansen att bevisa sin manlighet och sin agens. De ställs inför svåra val, svåra avgöranden.
Flickorna de köpte lär, om vi ponerar att de funnes i verkligheten, inte ha samma handlingsfrihet som dem. De kan inte riktigt avsäga sig sina villkor och vandra ut i världen med samma lätthet. Och det är väl den vetskapen som gör att den ”fina” gestaltningen av män som gör saker tillsammans, och flickor som så självklart finns där bara för dem, mest står mig upp i halsen.
