fbpx
FLM, 19 januari 2014

Hotell av Naima Chahboun

Naima Chahboun har poetiserat filmen Hotell.

hotell

Klicka för större bild!

Dikten är en del av vårt försök att utvinna poesi ur det svenska filmåret, som publicerades i senaste numret. Läs en introduktion till projektet här.

Hur närmade du dig uppgiften att poetisera Hotell?
Jag blev genast förtjust i tanken på att ”översätta” en film till poesi. Eftersom poesi och film verkar på så skilda villkor kändes det som en utmaning att få poetiseringen att i någon mån ligga så nära originalet som möjligt. Medan jag såg filmen antecknade jag därför ett stort antal repliker, och återanvände sedan flera av dessa i skrivarbetet. Till replikerna fogade jag bilder av föremål och miljöer som uppträdde i filmen. Fokus kom att ligga på det ”vita”, som jag upplevde gick igen både i filmens bildspråk, i sorgtemat (vitt är ju en sorgefärg i många kulturer) och i liknelsen av jaget med ett blankt ark, något vi ständigt uppfinner på nytt. Diktens fragmentariska form syftar till att återspegla något av den förvirring och förtvivlan som filmens huvudperson upplever.

Är film något du även annars inspireras eller använder dig av i ditt skrivande?
Precis som andra konstnärliga uttryck är film ofta inspirerande. När jag ser något som riktigt griper tag i mig tänker jag ”sådär vill jag skriva”. Men mitt skrivande är inte visuellt på det viset att jag använder bilder eller filmer som ”material” – jag brukar tänka att jag gör text av text, inte av bild. MEN: Samtidigt som jag skriver det poppar flera filmrelaterade passager i min debutbok upp i huvudet. Den första är en återgivning av den korta filmsnutt från 1903 som visar avrättningen av cirkuselefanten Topsy. Den andra är bilden av tvillingtornen som faller den 11/9, ett motiv som återkommer på flera ställen i boken. Den tredje passagen är en ”iscensättning” av amerikanska informationsfilmer från femtiotalet, vars syfte var att lära befolkningen att agera på rätt sätt under ett kärnvapenanfall. Jag har också fått höra att min bok i vissa avseenden påminner om Dr. Strangelove, en film som jag dock fortfarande inte har sett (lovar att göra det!).

Naima Chahboun är ooet och doktorand i statsvetenskap. Hennes debutbok Okunskapens arkeologi utkom 2011.

Annons