Långfilm: A Texas love story
Regi: David Lowery
År: 2013
Land: USA
Speltid: 96 min
Är det värre att sitta inlåst i väntan på sin frihet eller att ha sin frihet men vänta tålmodigt på någon annans? Den stora skillnaden mellan mentala och reella fängelser är att de fysiska väggarna som separerar en själv från omvärlden även låser in förmågan att nå nya perspektiv.
Bob och Ruth hamnar i dessa olika fängelser efter ett rån de utför tillsammans. Bob tar på sig hela skulden och döms till 25 år. Gravida Ruth går fri och lovar att vänta på honom. Hon föder en dotter som helt förändrar hennes prioriteringar i livet.
A Texas love story är en kärlekshistoria berättad med enkelhet, vilket inte är att förringa. Ofta kräver vi något storslaget av kärlekshistorierna när det kan räcka med så lite. Och jag önskar verkligen att lite hade räckt för att låta A Texas love story passera, men tyvärr är den en sorts uppvisning av ett känsloregister som ligger och skvalpar på ytan. Ibland får vi tillåtelse att dyka ner under den, men så genast dras vi upp igen.
Bob berättar avskalat och magiskt om kärlek mellan två personer som ett slags symbios, men det sätts aldrig riktigt på prov. Det enda vi lyckas utvinna av det är att Bob fortfarande tror sig vara i symbios med Ruth, ovetande om att Ruth numera lever i symbios med deras dotter. Ruth säger att det var som att dö första gången hon såg på sin dotter, för så stor kändes kärleken – men det är svårt att tro henne, eftersom hon inte visar det.
Rooney Mara är dämpad och återger duktigt med hela sitt väsen det vänteläge som Ruth befinner sig i. Hon slits mellan sin kärlek till Bob och att beskydda sin dotter. Som om hon inte hade nog känslomässigt utrymme till dem båda.
Visuellt är A Texas love story vacker och lugn. De återkommande naturbilderna präglas av ljus och tidlöshet som gör dem drömska.Texas-solen är som man kan förvänta sig av den inbjudande, varm och dammig. Dessvärre är den här tragedin genomgående ganska sömnig. Fler dramatiska nedslag i historien hade varit att önska.
