Att hunden är det vanligaste filmdjuret har redan påpekats på ett par ställen i djurkalendern. Ändå vill jag slå ett slag för ännu en byracka.

För viktigare än att man använder en hund i en film är ändå hur. När Noah Baumbach gör hundfilm så gör han det förstås på sitt eget lågmälda sätt. Det här är inte Air Bud eller Marley & jag, nej, det är inte ens hundens namn som förekommer i filmtiteln Greenberg.

Baumbach döljer spåren av hundfilm väl, men studerar man den framväxande relationen mellan den utbrända neurotikern Roger Greenberg och hans brors allt-i-allo Florence Marr, så blir det uppenbart.

Från början till slut är det hunden som driver på handlingen, som föser dem samman. Från det att han försöker ta över Florence uppgift att rasta Mahler (ja, så heter den stackars schäfern) till veterinärscener och ett engagemang för djuret som växer ikapp med Greenbergs personlighet. Det utförs mer subtilt än i en lättsam romcom som Sanningen om katter och hundar, men handlingen är egentligen densamma. Innerst inne vet Baumbach att det här är en film som borde ha fått heta Mahler & jag.

I djurkalendern väljer 24 personer från film- och djurfälten sitt favoritdjur ur filmhistorien.

Elise Karlsson är litteraturkritiker och författare.