Jamie Kastners dokumentär The secret disco revolution är en kärleksfull och ”glimten i ögat”-ironisk historielektion om discon. Det berättas om New York i början av 70-talet som en sunkig stad med stora ekonomiska problem och djupa sociala klyftor. Discon kom från ett underifrån-perspektiv och räddade staden från ett underhållningsförfall. DJ:n blev plötsligt kung och rockgitarristen fick ge sig ut på gatorna och sjunga istället.
Kastner ger oss den väntade, men alltid underhållande, discodekadensen från Studio 54, svaret på varför Giorgio Moroder mixade ihop Donna Summers ”Love to love you baby” till en 20 minuter lång sexakt. Låten blev en libidokritik från kvinnornas sida – ett porrigt statement på att de var trötta på det meningslösa 3-minuterssexet. 1975 var ju trots allt ”the year of female orgasm”, som ett av intervjuoffren konstaterar.
Som sig bör när något kommersialiseras så urvattnas det tills det tappar mening. När en rocksingel i augusti 1979 puttar ner en discolåt till andra plats på Billboardlistan för första gången på flera år blir det desamma som discodöden. Ungefär samtidigt görs manifestationer där tusentals människor länsar sina vinylsamlingar och bränner discoskivor på bål, den så kallade Disco Demolition Night sätter den sista spiken i platåsko-kistan.
Kastners dokumentär har samlat delar ur den forna discoeliten som Gloria Gaynor, KC & The Sunshine Band och Village People. Den skrapar kanske lite för mycket på ytan, men är likväl ett skamligt underhållande tidsdokument.
