Som vi tidigare varit inne på har tematiskt ordnade filmhistoriska collage blivit en stapelvara. Någon klipper ihop massa speglar från filmhistorien, någon annan samlar på klockor, en tredje på explosioner. Det är i regel väldigt effektivt, men börjar bli lite fantasilöst, även om framför allt konstvärlden inte visar en tillstymmelse till mättnad.
Igår såg jag avslutningsfilmen Final cut – ladies and gentlemen i arkivserien Cannes classics, och det var återigen ett montage av denna typ. Men den de flesta nöjer sig med att bara samla ihop bilder och ordna dem tematiskt, försöker den ungerska regissören Gyorgy Palfi göra en ny långfilm av filmhistorien. 450 filmer från Lumière till Avatar bearbetades till 1500 klipp och resultatet är en hisnande stjärnkavalkad där Audrey Hepburn, Liv Ullman, Rita Hayworth och hundratals andra spelar Kvinnan, och en lika lång rad manliga skådespelare spelar Mannen i en kärlekshistoria som liksom utgör filmhistoriens median: en man möter en kvinna, kollar in henne, uppvaktar henne, inser att hon är otrogen, slår henne, blir lämnad, blir inkallad i armén, etc etc.
Jag hade gärna sett att klippteamet hade arbetat lite mer mot urklippta bilderna, så att det hade uppstått nya kopplingar och scener hamnat i nytt ljus. Nu var det snarare 40 lika romantiska filmkyssar efter varandra som följdes av 20 bilder på en man som går.
Men även om det är lite tråkigt att filmhistorien slätas ut till en grundhistoria som blir så schematisk att den snarare tycks ha gått på tomgång än präglats av mångfald, är Final cut – ladies and gentlemen ett otroligt underhållande mingelparty för den glada cineasten.
