Sista dagen i Cannes visas alla tävlingsfilmer en gång till, så att man får chansen att fylla i luckor. Jag betade därför av Andrew Dominiks Killing them softly som gått lite under radarn sedan den premiärvisades för en vecka sedan. Jag trodde att det var helt ute att vara Tarantinoesque, men Dominik (som gjorde fina västern The assasination of Jesse James by the coward Robert Ford) går all in. Kupp mot kortspelare, coola yrkesmördare, hippt våld, tillbakablickande anekdoter, massa dialog. Den stora skillnaden är att Dominik inte rotar sin film i populärkulturen utan i USA:s ekonomiska kris. Handlingen utspelar sig under slutspurten av senaste presidentsvalkampanjen och i sista scenen visas Obamas segertal på en tv i bakgrunden. En koppling som känns lite sökt, men i alla fall funkar bättre än i Cosmopolis. Killing them softly (dålig titel) är på det hela taget en välgjord, välspelad och välskriven gansterfilm, men den känns ju väldigt … 90-tal.
