Marjoe Gortner var en barnstjärna inom predikantbranschen, men saknade övertygelsen. Hans livsöde berättas i en bortglömd Oscarsvinnare från 1972.

Såväl Gamla som Nya Testamentet varnar för falska profeter och beskriver de straff som kommer att drabba dem som utger sig för att förmedla Hans ord men leder människor till andra gudar. Det är inte lätt att skilja falska och sanna profeter åt, de följs av samma tecken, botar sjuka och förutspår framtiden.

I dokumentären Marjoe från 1972 framträder väckelsepredikanten Marjoe Gortner, fortfarande aktiv predikant och pastor, och berättar att han aldrig har trott på Gud. Ändå har han lett tusentals människor till Jesus, helat sjuka och predikat i över ett årtionde.

Marjoes namn är en förening av Maria och Josef, Jesus världsliga föräldrar. Halleluja var Marjoes första ord. Vid nio månader hade han lärt sig att skrika ”ära” i kyrkans mikrofon. Marjoe blev ”kallad” som treåring, en eftermiddag när hans mamma hade lagt honom för att sova. Han väcktes av en vision: en folkmassa tynade bort, ropade efter hjälp. Marjoe tittade upp (mot Gud) från sin lilla säng: ”Någon måste hjälpa dessa människor.”

Genast hörde han en röst och instinktivt visste han att det var Herren som talade till honom: ”Du kan hjälpa dem.” Marjoe tänkte; men jag är ju bara en liten pojke, vad kan jag göra? Gud svarade: ”Så som jag bistod David kommer jag att bistå dig, så som jag bistod Jeremiah kommer jag att bistå dig. Vill du sprida evangeliet?” ”Ja Gud, det vill jag”, svarade Marjoe varpå han la sig i sängen och somnade med den största tillfredsställelse han någonsin känt.

***

Marjoes föräldrar lanserade honom därpå som världens yngste väckelsepredikant, evangelist och missionär och turnerade landet runt med honom. I många år levde de gott på sin son. Med sina blonda lockar och rödmålade kinder såg Marjoe ut som en liten ängel. Han blev betraktad som ett mirakel, ett underbarn.

Det är inte ovanligt att barn blir kallade att predika och rädda själar. De har ännu inte hunnit med ett liv i synd, och anses inte förmögna till manipulation. Obefläckade kan de fyllas av Guds Ande. Att de skulle predika på eget, eller andras, initiativ är otänkbart. Barnen intar ofta en särställning i församlingen, där de förmedlar Guds oförfalskade Ande. Inte bara barnen är utvalda, Gud närmar sig församlingen genom barnen som har en ren relation till Herren.

***

Marjoes föräldrar hade tidigt upptäckt sonens talang för att härma och genom disciplinerad träning tvingade de honom att memorera bibelverser och predikningar. Marjoe fick sällan gå ut och leka, istället övade han för framträdanden i kyrkan. Han lärde sig att vissa ord hängde ihop med specifika gester: ”När jag sa Jesus, skulle mina åka armar ut (i en påvegest)”, berättar Marjoe. ”Nämnde jag djävulen skulle jag luta mig mot publiken och peka (hotfullt). Min mor hade också en stor uppsättning tecken för att signalera stämningar, hon kunde säga ’oh min Jesus’, om jag predikade för långsamt. ’All ära till Gud’ betydde; dags att runda av predikan. Senare kom hon på fler signaler, ’prisa Gud’ innebar att nu är församlingen redo – samla in kollekten.”

Som tonåring lämnade Marjoe kyrkan och blev hippie. När behovet av pengar blev akut återvände han till det enda yrke han kunde: resande väckelsepredikant. Halva året spred han evangeliet, den andra halvan levde han hippieliv i Kalifornien. I fyra och ett halvt år predikade han som vuxen. När sanningen offentliggjordes måste många ha känt sig svikna, utnyttjade. I sina predikningar bad han alltid de församlade om pengar för att fortsätta Guds arbete. Hans försörjning var beroende av det. Själv var han inte ens kristen. Men människor blev räddade, helade, föll ihop framför hans fötter och fick uppenbarelser.

Marjoe ville bli artist och njöt av att stå på scen, hans rörelser inspirerades av bland annat Mike Jagger. För Marjoe handlade det om att leverera den bästa showen, målet var att leda publiken in i känslomässig extas. Han tycker att kyrkobesökarna borde förstå att det de ser är underhållning. ”Kristna hänger inte på barer och nattklubbar, de går inte på bio och rockkonserter. Men precis som alla andra behöver de en plats där de kan få utlopp för sina känslor, så de går på väckelsemöten, dansar och talar i tungor. Det är socialt accepterat.”

I kristna kretsar talar man gärna om Marjoe som ett undantag, en falsk profet skickad för att splittra kyrkan och förleda de troende. Man tror att man själv hade kunnat skilja de sanna från de falska profeterna. Marjoe är för ”världslig” för att förstå de andliga krafter som verkat genom honom. På hans föräldrar eller kyrkan vilar ingen skuld. ”Det finns säkert människor som tycker att jag är ond. Jag brukar tänka att jag är en usel människa, inte ond”, säger Marjoe om sitt dubbelliv.

Trots avslöjandet att Marjoe inte själv trott på det han predikat, ledde uppmärksamheten inte till att hans följare började tvivla på Gud. Marjoe var inte den han utgav sig för att vara. Men det är inte detsamma som att säga att han ljög. Det spelar ingen roll om budbäraren inte tror, sanningen förlöser. Ett annat sätt att förklara motsägelsen Marjoe är att Herren sänt honom för att avslöja bedragare som utnyttjar människor som med rena hjärtan söker Gud. Hierarkiska strukturer, starka ledartraditioner, konsensuskultur och fokus på utlevelse istället för bibeln, leder till manipulation och gudlöshet. Marjoe själv tror att det handlar om enkel psykologi: ”Om jag bara skulle kunna säga; ok allihop, låt oss verkligen slappna av i eftermiddag, ha kul, göra oss av med alla våra komplex och ha gruppterapi tillsammans så skulle det funka lika bra. Men det går inte att göra så, predikan måste ske under en helig fasad.”

Marjoe klarade sig med förnuftet i behåll. Han hävdade inte att han var Messias och startade ingen egen kyrka. När han hoppade av var det med dokumentärfilmen Marjoe som blev Oscarsbelönad och visade hans eget och kyrkans hyckleri. Marjoe ville bli skådespelare och hoppades att filmen skulle hjälpa honom att slå igenom. Men stjärnstatusen han hade nått som predikant uteblev i Hollywood. En av hans mest uppmärksammade roller var i såpoperan Maktkamp på Falcon Crest där han spelade ett pengafixerat medium som gifter sig med protagonistens dotter. Hans planer på att bli sångare fick ett abrupt slut efter motgångarna med albumet Bad, but not Evil. I hans sista filmroll sammanföll hans två karriärer. I en västernfilm om den legendariske Wild Bill Hickock från 1995 gestaltade han en evangelisk väckelsepredikant. Lika övertygande framför kameran som han varit framför korset. Efter en föga framgångsrik skådespelarkarriär ägnade sig Marjoe åt att samla in pengar till välgörenhetsorganisationer. Han hade erfarenhet av att få folk att öppna plånboken.