Jag gillade verkligen Marjane Satrapis och Vincent Parronauds Persepolis (precis som Farnaz Arbabi som skrev bra om den i första FLM någonsin), så därför blev jag besviken på duons nya samarbete Chicken with plums, en saga om en livstrött violinist. Precis som Persepolis är den baserad på ett seriealbum av Satrapi.
Ett ständigt problem med frukt i maten är att det lätt blir lite väl sött, och eftersom det Amelie-gulliga tilltalet inte balanseras med särskilt mycket svärta (trots att det handlar om ett självmord!) så är Chicken with plums (★★★☆☆) tyvärr inget undantag. Dessutom blev språket ett problem för mig. De pratar franska i Iran i Persepolis också, men i en animation gick det på något sätt att acceptera. I Chicken with plums är det svårare, speciellt som även skådespelarna är franska. Och eftersom jag redan hade irriterat mig lite på Amelie-stilen blev jag bara trött när Jamel Debbouze dök upp och började säljsnacka om ädelstenar och opium i en diversebutik.
