Mitt starkaste filmminne från skolan är nog när vi såg Julio Medems De älskande vid polcirkeln på spanskan i gymnasiet (älskade den men fattade bara hälften, åkte till biblioteket och lånade den med text, såg om samma kväll och älskade ännu mer). Från gymnasiet minns jag också de animerade diskussionerna efter att en lärare, känd för att han brukade porrsurfa på sitt arbetsrum, visade Alexa Wolffs radikalfeministiska antiporrupprop Shocking truth, och när en anarkistisk textlärare visade Eric M Nilssons språkgåta Mannen från Podalida. Det var nog enda gången under min skoltid vi såg en film utan annan anledning än att det var en bra film – annars brukades filmerna mest som exempel för att starta igång en diskussion om något annat – pornografi, rasism eller andra världskriget. Inte ens en enda Bergmanrulle kvalificerade sig till det kulturarv man fick med sig ut i livet som skolungdom i Kalmar på 90-talet.
Hur som helst, såg Cameron Diaz-komedin Bad teacher igår. Diaz är en usel lärare. Hon röker gräs, förolämpar eleverna och fuskar på delstatsproven för att få ut en bonus som hon vill köpa en bröstförstoring för. Men det allra värsta hon gör som lärare är att hon visar film för eleverna. Ironiskt nog väljer hon uteslutande filmer som handlar om fantastiska lärare. Hon hoppar förvånansvärt nog över lärarfavoriten Döda poeters sällskap, och börjar med Hårt mot hårt för att fortsätta med Vinna eller försvinna och Farliga sinnen. När Diaz sedermera förvandlas från svart katederfår till superambitiös pedagog är det första hon gör att plocka fram litteraturen, och låta eleverna läsa Harper Lees Dödssynden. Med korrekt konstart på schemat går det givetvis bättre, även om ungarnas litteraturanalyser lämnar lite att önska.
Tittade ni på några filmer i skolan?
