Tidigare idag lovade Silvio Berlusconi att han ska avgå från posten som italiens president. Vad det innebär för de politiska och ekonomiska processerna medelhavsområdet är förvisso intressant, men på denna plats tittar vi istället bakåt på den flitige entreprenörens förflutna som filmproducent.
För det är inte bara via sitt kapital som Berlusconi har varit ansvarig för att den italienska filmen har förändrats i grunden. Genom ägandet av det gigantiska mediekonglomeratet Mediaset/Medusa som efter 1994 var medfinansiär till nästan alla italienska filmer har han visserligen varit drivande i den italienska filmkulturens förflackning enligt Nick Hasteds reportage i Sight & Sound, men Berlusconi har också varit direkt engagerad i filmproduktion.
Mellan 1991 och 1994 producerade Berlusconi två långfilmer och tre tv-serier: Milagros, Due vite, un destino, Micaela, Volare volare och så framför allt Gabriele Salvatores Oscarsnominerade andra världskriget-skildring Jag älskar soldater från 1992, som till och med har funnits på svensk dvd. Så meno male, Silvio har faktiskt åstadkommit något som kommer nedtecknas i filmhistorieskrivningen.
Nu kanske någon invänder att en producent inte påverkar filmen så mycket, att det är manusförfattare och regissör som styr hur filmen blir och att det dessutom arbetade tre andra producenter på Jag älskar soldater, bland annat den meriterade Mario Cecchi Gori. Till denna någon ber jag att få citera Jens Petersons recension efter den svenska premiären:
”Det finns många dråpliga scener, många komiska krockar med dumskallar. Jag älskar soldater är en rätt manlig film. En lustfylld önskedröm att hamna på en nästan öde ö med ett par högbröstade kvinnor som bara vill behaga, lite fotboll och inga plikter. En kul bagatell om det behagliga i att fly ansvaret och bara leva på vin, kvinnor och sång.”
Jag tror att den tröttkörde presidenten kommer plocka fram en VHS-kopia inom kort.
