I den nya boken Brutal intimacy: Analyzing contemporary French cinema har den franske Cahiers du cinéma-kritikern och regissören Alain Bergala listat 156 filmer som man måste ha sett. Listan, som jag hittade via Girish Shambu, skapades som en hemläxa för nya studenter vid filmskolan La Fémis och är tänkt att ge en översiktlig bildning snarare än att utgöra de 156 bästa filmerna. Lite förbluffande men härligt att filmskolestudenter förväntas titta på massa gamla filmer i Frankrike – och lite typiskt franskt otidsenligt i dessa postcineastiska tider. Lite typiskt franskt otidsenligt också dock att listan innehåller fler filmer producerade i snart sagt varenda arrondissemang i Paris än i Sydamerika och Afrika tillsammans (inte för att min lista inte också skulle vara otroligt eurocentrisk – och frankofil – men jag gör heller ingen lista).
Såhär ser Alain Bergalas lista i alla fall ut i en kass formatering (hinner inte skriva av allt och vet inte hur man omvandlar bild till text):
André Téchiné Wild Reeds (1994)
Jacques Tourneur Cat People (1942)
François Truffaut Stolen Kisses (Baisers Volés, 1968)
Tsui Hark Once upon a Time in China (1991)
Johan van der Keuken De Platte Jungle (1978)
Agnès Varda Vagabond (Sans toit ni loi, 1984)
Paul Vecchiali Drugstore Romance (Corps à coeur, 1979)
Dziga Vertov Man with a Movie Camera (1929)
King Vidor Duel in the Sun (1946)
Jean Vigo L’Atalante (1934)
Luchino Visconti The Leopard (1963)
Raoul Walsh High Sierra (1941)
Orson Welles The Magnificent Ambersons (1942)
Wim Wenders Kings of the Road (1976)
Billy Wilder Kiss Me Stupid (1964)
William Wyler The Children’s Hour (1962)
Valerio Zurlini Family Portrait (1962)
Vad tycker ni om listan? Är det en relevant rekommendationslista eller är den bara för Frankrikedominerad för att vara användbar mer än en långfilmslång bilfärd från Sorbonne?
