Liljevalchs konsthall gläntar på helvetets portar i sin nya utställning. Den infernaliska upplevelsen är kanske inte bokstavlig i alla utställningsrum, men sedan är också helvetet ett begrepp som brukar användas bildligt. Som mörker, kort och gott. Helvetet får här representeras av såväl krigets verklighet i Jenny Holzer ljusinstallation som livlösa rymdmotiv i målningar av Glenn Brown.
Spretigt minst sagt. Bästa mörkerkänslan återfinns i 1800-talsromantikern Marcus Larssons Brinnande ångbåt och Roj Fribergs svarta rum med undergångsteckningar.
Utställningens videoverk, vid sidan om den kinesiske konstnären Sun Xuns symbolmättade animationer, är Tracey Moffatts Doomed från 2007. Det är en ihopklippt kavalkad av katastrofer från Hollwyood. Det börjar som en skakning i scenografin och går snart snabbt utför. Allvarliga blåsväder, illasinnade utomjordingar och allehanda explosioner i högt tempo ljudsatt av dunkande musik. Vår fascination av katastrofens klimax, och dess ögonblickliga memento mori, framgår med all önskvärd tydlighet.
Denna typ av collagekonst får år 2011 samtidigt finna sig i att påminna om de videomontage som är vardagsmat på Youtube, uppladdade av anonyma användare istället för profilerade konstnärer.
Uppdatering: Jonas Thente ser ett paradisiskt helvete.
