Rubriken är ett citat ur Ingrid Bergmans dagbok. Under inspelningen av Gustaf Molanders Intermezzo 1936 blev hon hopplöst förälskad i den 25 år äldre motspelaren.
Det är många som har försökt förklara Gösta Ekmans magnetiska dragningskraft. Teresa Axner skrev till exempel reportaget Ekmania i FLM om Ekmansällskapet. Nu senast har Carina Burman i Djävulspakten ägnat 501 sidor åt filmmannen och teatermyten. Lars Gustaf Anderson tar fasta på just titeln i sin recension och menar att biografins ”motor är föreställningen om hur Ekman i Fausts efterföljd köpte ungdom och kärlek genom en pakt som ödelade hans privatliv och hälsa och skickade honom till en för tidig död”.
Passande nog spelade Ekman också titelrollen i Murnaus filmatisering av Goethes odödlighetsklassiker. På bilden ovan köpslår han med Emil Jannings demongestalt, som skapar ett svåröverträffat kusligt mörker när han låter sin kappa skugga landskapet i filmen. Faust från 1926 är preliminärt min Murnau-favorit och att betrakta som rekommenderat extramaterial till Cinematekets fina serie med Murnau-filmer, som inleds imorgon med Nosferatu.
