Häromdagen kom det första numret av Christofer Bergs och Johan Malmstens tidning The european daily, en nyhetstidning som är tänkt att etablera en gemensam europeisk offentlighet. Ett tidigare försök i samma riktning är det utmärkta kulturtidskriftsnätverket Eurozine som startade 1998, också den med en svensk redaktör numera, Carl Henrik Fredriksson.
På Eurozine publiceras översatta versioner av utvalda texter från olika europeiska kulturtidskrifter. Ofta värt ett besök, även om politik och samhälle är vanligare ämnen än filmkonsten. Men häromdagen publicerades Trond Lundemos utmärkta essä Filmen och gesternas kartläggning, ursprungligen från senaste numret av Glänta.
Lundemo utgår från hur filmen i sin barndom utarbetades för att analysera rörelse – bland annat var det ju i och med den protofilmiska kronofotografen som det gick att slå fast att hästen lyfter samtliga hovar från marken samtidigt under galopp. Och via berättelsen om det fascinerande tyska projektet Encyclopaedia Cinematographica, ett märkligt arkiv över djurs och objekts rörelser, landar Lundemo i ett resonemang om att den samtida filmteknologin åter börjat syssla med att bryta ner rörelsen i abstraherade detaljmoment. Motion capture-teknologin som används för att kunna göra animerad film med mänskliga rörelser som förebild, utgår från samma principer som Frank Bunker Gilbreths kronocyklograf, en mediearkeologisk avlöpare till filmkameran: lampor eller dioder fäst på kroppen för att kunna fånga rörelsen men slippa själva kroppen.
Att gamla medier kan kasta ljus över nya är också utgångspunkten för den nya antologin Media archeology, som Jeffrey Sconce bloggade om igår. Ser fram emot den.
