Såg Martin Jerns och Emil Larssons skånska landsbygdsdrama Odjuret imorse. Började jättebra med fina stämningslägen och antydda relationer som kändes intressanta. Men när filmen skulle röra sig från finkänslig miljöbeskrivning till dramatik höll den tyvärr inte ihop alls.
Filmen blev både obegriplig (behandlingen av själva huvudtematiken) och övertydlig (ung, fattig sd-skåning rumlar på en landsväg och ropar ”Jag vill ha ett jobb! Jag vill ha en tjej! Jag vill ha en bil! Jag vill ha ett hus!” mellan klunkarna ur vodkaflaskan). Och scenerna med den galna frikyrkopappan hade inte alls den vardagsnära trovärdighet som präglar Dansk skalle-filmerna i sina bästa stunder. Synd, för det fanns en intressant film där nånstans mellan bänkpressar och strippstänger.
