Varken dramaturgiskt eller estetiskt fanns det väl inte så himla mycket man inte hade sett förut i belgaren Olivier Masset-Depasses välspelade tragedi Illegal om ryska Tania som utan uppehållstillstånd bor i Belgien med sin 14-åriga son. Men givet det allmänpolitiska läget – och i synnerhet att bland andra Svenska filminstitutet här hemma tar ställning för exploatörer mot papperslösa arbetare – känns alla välgjorda berättelser om dem som lever i Europa med brända fingertoppar och fejkade pass som oundgängliga.
En dag pratar Tania oförsiktigt nog ryska på bussen med sin son, varpå hon häktas av civilpoliser och förs till ett fängelseliknande boende i väntan på utvisning. Det är en hemsk historia om utsatthet, polisbrutalitet och ett hjärtlöst system som särskilt uppmärksammar det personliga ansvaret hos fängelsevakter, poliser och andra administratörer. Illegal gav upphov till den största publikapplåden hittills, trots att regissören inte ens var där.
