Parallellt med att Aguileraspektaklet Burlesque går på svenska biografer visas den franska On tour på festivalen. Efter en svag start utvecklade sig filmen till ett hyfsat drama om ett gäng amerikanska burleskartister som åker på turné i franska hamnstäder under ledning av en stressad manager, spelad av regissören själv, den Bondbekante Mathieu Amalric. Där Burlesque har kritiseras för sin pryda inställning till det utlevande temat, får man säga att On tour har en mer uppsluppen inställning. De upprepade scenerna där burleskartisterna talade om att de faktiskt strippar för att uttrycka sin egen konstnärlighet och inte för några mäns skull lämnade dock en del att önska, både gällande argumentationsteknik och dramaturgisk relevans.
Hittills märkligaste filmen jag har sett är indiska The image threads, där regissören Vipin Vijay försöker kombinera cybernetik och svart magi i ett databasdramaturgiskt bygge inspirerat av ryskamerikanske medieteoretikern Lev Manovich. Stora delar av publiken suckade högt åt det långsamma och spretiga bildberättandet, och jag blev väl inte helt övertygad själv heller.
Bäst hittills: Lisa Aschans Apflickorna. För nån månad sedan länkade många det här intressanta men långa blogginlägget om tjejer, hästar, maktordningar och disciplin. Apflickorna handlar om det också, och hittar rätt nästan hela tiden. Uppmärksamt, intensivt och välavvägt poetiskt. Den sista rookiefilmen är den bästa. Rookieprojektets nedläggning lämnar ett stort hål i svensk film.
