Fram till att järnmalmsgruvan i Grängesberg lades ner 1989 var den Sveriges största efter gruvan i Malmberget. Nedläggningen slog hårt mot orten. Arbetslösheten skenade, folk sökte sig bort, och när de tomma lägenheterna fylldes med nyanlända flyktingar byggdes rasmotsättningar upp, varpå lägenheterna tömdes igen. Grängesberg blev en spökstad.
Metropolis är en nederländsk, public service-finansierad dokumentärsajt som samlar reportage från videojournalister från hela världen. Filmerna görs kring ett tema, och när temat var ”Ghost towns” gjordes en film om Grängesberg. Titeln? The boring hell of Grängesberg. Det är inte bara Twin peaks-musiken som gör den både kuslig och märkligt intressant.
Men trots ungdomarnas pessimism i filmen är allt inte dåligt i Grängesberg. Bryggeriet Spendrups expanderar kontinuerligt verksamheten, och som ett led i de arbetsmarknadspolitiska krisåtgärderna efter gruvkrisen etablerades 2003 ett filmarkiv på orten. Filmakrivet i Grängesberg samlar svenska folkets filmer – amatörfilmer, föreningsfilmer och företagsfilmer, en filmhistoria lite vid sidan om som riskerade att försvinna om inte den kulturhistoriska räddningsaktionen satts in.
Nu vid årskiftet bytte arkivet huvudman. TIdigare var det en del av Svenska filminstitutet, nu sorterar arkivet under Kungliga biblioteket. Det har luftats en del farhågor kring arkivets roll i den nya institutionen, men KB:s Håkan Adenkrantz säger i alla fall till Dalarnas tidningar att ”med våra resurser och med det som tidigare hette Statens ljud- och bildarkiv inom våra väggar kan vi säkert bidra till förbättringar i Grängesberg”.
Men det kanske inte bara blir historiker och filmarkivarier som kommer syssla med grävande i Grängesberg framöver. De senaste åren har det talats om att gruvan kanske ska öppnas igen.
