För tio år sedan blev Fritz Langs futuristiska monument Metropolis den första filmen som valdes in på UNESCO:s lista över särskilt skyddsvärda kulturyttringar, trots att det egentligen var för sent. Filmen skulle aldrig mer kunna visas i originalutförande. Trodde man då.
Filmbolaget UFA hade satsat enorma pengar på det två och en halv timme långa prestigeprojektet som fick premiär 1927, men trots 27 000 statister blev filmen ett fiasko – kritiken var kallsinnig, publiken ointresserad. De amerikanska samproducenterna såg ingen annan utväg än att klippa om filmen radikalt, och det är i kortad version som den teknofetischistiska upprorsskildringen etablerat sig som den kanske främsta stumfilmen av alla.
Men nyligen hittades några slitna filmrullar på en dammig hylla i Buenos Aires. 80 års sökande efter originalversionen var över, och ikväll visar Cinemateket den kompletta, digitalt restaurerade versionen i Stockholm. Filmens sökande efter det hjärta som kan medla mellan samhällets händer och huvud, arbetare och kapital, har kallats såväl fascistiskt som socialdemokratiskt. Oavsett vilket är den nu fördjupade skildringen av det upproriska proletariatets underjord ständigt aktuell.
