När Ingrid Bergman kom till filmgalan på Berns 1953, tillsammmans med maken Roberto Rossellini, var uppmärksamheten enorm. Som framgår av den underbara filmen ovan hade uppåt 15 000 personer hade samlats i Berzelii park för att få en skymt av den hemvändande Hollywoodstjärnan.
Antalet var visserligen markant mindre, men 57 år senare stod ånyo en folksamling utanför Berns. Nu var det inte för att spana på kändisar som Poetisk front hade samlats, även om en och annan högoktanig kulturpersonlighet säkert kunde siktas, utan för att protestera mot att Stockholms poesifestival förlagt sin efterfest till just Berns, trots att nöjesetablissemanget befinner sig i facklig blockad. Detta på grund av att Berns, enligt SAC, har utnyttjat kryphål i arbetslivslagstiftningen för att underminera facklig aktivitet bland de som städat lokalerna. Eftersom det bland städarna finns flera papperslösa och asylsökande har många tyckt att festivalens antirasistiska tema ekat falskt. Madeleine Grive, chefredaktör på 10-tal, tidskriften som arrangerar festivalen, menar å sin sida att antirasister inte har råd ”att fastna i bråket om Berns eller att positionera oss mot varandra”.
På grund av kontroversen är det hur som helst, som jag kort påpekar i dagens Expressen, en aning överraskande att Svenska filminstitutet i år har valt att flytta efterfesten till Guldbaggegalan från Operakällaren, där den anordnades förra året, till just Berns. Det är svårt att inte se det som ett ställningstagande i en pågående facklig konflikt.
Vi får se vilka som blir flest i Berzelii park den 24 januari, aktivisterna eller stjärnskådarna.
