Nobelpristagaren Mario Vargas Llosas kanske största avtryck i filmvärlden är hans släktskap med syskonbarnet Claudia Llosa, vars feministiska kroppsdrama Faustas pärlor från 2009 var något så ovanligt som en peruansk film som fick svensk distribution.
Men Mario Vargas Llosa har faktiskt också satt sig i registolen själv. Filmatiseringen av romanen Pantaleón och soldatbordellen, som han regisserade 1975 tillsammans med José María Gutiérrez Santos verkar aldrig ha visats i Sverige, men tycks av bilden ovan att döma vara fint kostymerad. Och eftersom den 1980 blev den mest sedda ickeamerikanska utländska filmen i Ungern, kan den ju inte vara helt hopplös.
Men Francisco J. Lombardis filmatisering av Pantaleón y las visitadoras från 1999 tycks ändå vara mer välsedd.
