fbpx

Jag är ju en usel fotograf, men…

En sak till förresten, om den här Kvinnan i mitt liv-visningen. Alla regissörerna var ju där själva, och efter en av filmerna skämtade en av dem om hur dålig fotograf hon var. Som om det vore en charmig brist, nästan något positivt. Att hon inte brydde sig om prålig form eller manlig teknologi, utan bara om ”innehåll”. Det är märkligt att en sådan attityd är gångbar. Tänk er en författare som självsmickrande ironiserar över hur dålig hon är på att skriva.

(På bilden Agnès Varda, filmare och fotograf.)

9 kommentarer

  1. Kan det inte finnas en djupare anledning till att säga så självkritiskt som hon gjorde. Ett sätt att svara på vad folk kanske pratat bakom ryggen om och på ett humoristiskt befriande sätt säga det rakt ut…göra slut på ont förtal helt enkelt.

  2. Det där går kanske i vågor? På något plan är det skumt. Det bästa är förstås om budskap och kvalitet går hand i hand. En dåligt gjord film kan ju faktiskt göra att den minskar i trovärdighet hos vissa åskådare, eller att åskådarna inte tar det på allvar. Kanske också lite respektlöst: ”Nu ska ni sitta här i två timmar och titta på min film, men jag tänker inte anstränga mig för att det ska bli bra.” Finns det kockar som tänker så också? ”Ja, jag kan visserligen inte laga mat, men det är nyttigt som faan.”

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.