Ikväll invigs filmfestivalen i Cannes med Ridley Scotts nyinspelning av Robin Hood. I Expressen skriver jag om att legendens egalitära ansats (ta från de rika och ge till de fattiga, ni vet) har bytts ut mot ett liberalt samhällskontrakt (varje man är fri och har rätt till sin pilbåge typ). Lite märkligt är det dock, som Jacob anmärkte när vi pratade om filmen, att baronerna i norr så entusiastiskt sluter upp under Robin Hoods liberala ledarskap eftersom det visserligen kommer ge dem skattesänkningar visavi kronan, men också måste frånta dem sina feodala privilegier.
Den nya Robin Hood är också fruktansvärt chauvinistisk – så många antifranska brandtal för den brittiska nationen har nog sällan hörts i Cannes. I skarp kontrast till Tarantinos fjäskande motståndsrörelseskildring Inglorious basterds som väckte jubel förra året tar Ridley Scott risken att stöta sig med den franska nationella stoltheten.
I övrigt är filmen en standardaction i Gladiator-anda som återanvänder samtliga bildklichéer från den moderna medeltidsfilmen. Dock finns det en fin sekvens där kameran åker på en ytnära räls längs vågorna framför den annalkande franska flottan som är mycket mer spännande än standardvalet: en guppande båtbild eller en vertikalt rörlig kranbild. Färschheten i den scenen gör att man nästan kan förlåta den sedan 300 sönderanvända bilden där himlen förmörkas av ett pilregn.
