Idagens Expressen skriver jag om nobelprisade cineasten J.M.G. Le Clézios bok Färder i filmens värld. Boken kom 2007, och har nu översatts till svenska av Ulla Bruncrona. Även om jag i texten gnäller lite på Le Clézios obrydda ingång till att skriva om filmhistoriens redan i minsta detalj sönderanalyserade mästerverk, så är det alltså en fantastisk bok.
Ett av många fina citat jämför filmen med litteraturen:
Vad filmen skänker mig är lika personligt och lika djupt. Men det är annorlunda. Det är en besvärjelse. En förtrollning. Filmen riktar sig inte till vår upplevelse av verkligheten, det vill säga inte bara till våra stereotyper eller till vår syn på världen – detta är en hatt, en kvinna, ett barn, en gammal människa, en kärleksscen, en biljakt eller en plågsam scen – utan till vår kinestetik och synestesi. Till känslan för vad som är upp och vad som är ner, vad som är djup, förfluten tid, framtid, sanning, fara, motbjudande, tvivelaktigt…
Förresten är också Michel Ekman i SvD positiv och kallar boken ”rik, levande och omväxlande”.
