För ett par veckor sedan inledde den mustaschprydde fotbollsmålisen Ronnie Hellström en Berlinvisning av Bo Widerbergs bagatellartade ”kinderfilmklassiker” Fimpen på den turnerande fotbollsfilmfestivalen 11 mm. Hellström medverkar själv, tillsammans med bland andra nickspecialisten Ralf Edström och förbundskapten ”Åby” Ericsson, i filmen där sexårige Johan plockas upp till landslaget och under det diminutiva smeknamnet Fimpen räddar de svenska färgerna efter att Magnus Härenstams gulkavajade playboystriker ”Mackan” tappat formen.
Inspirerad av den tyska visningen tittade jag på filmen häromdagen. Filmens fotbollssekvenser är förvissa stjärnintensiva, men föga varierade. Sverige hämtar ständigt upp 0-2 till 3-2 och Fimpen gör samma fint hela tiden. Istället är det som vanligt i de vardagsnära nyanserna som Widerberg hittar rätt – även mitt i pojkdrömmen. Roligast är problemen som det innebär att ha med sig en sexåring, som varken kan sova eller knyta skorna själv, på internationella bortalandskamper. Ralf Edström tar självmant på sig att hjälpa till med snörningen, men förbundskapten Åby måste beordra de andra spelarna att läsa godnattsagan Fjorton små björnar.
Den bästa scenen är ändå när Fimpen efter en misslyckad match blir utbuad av sina fans eftersom han vägrar skriva autografer. De skanderar ”Diva! Diva! Diva!” helt utan att tänka på att inte alla sexåringar har lärt sig att skriva. Då är det Johan, inte Fimpen, som sitter förkrossad i spelarbussen och bestämmer sig för att lägga av.
