Tillsammans med ett dussin obekanta men tappra filmsjälar bevärdigade jag den sena visningen av antisemitfyllot Mel Gibsons comeback med min närvaro igår. Förvisso delvis för att jag fått för mig att det var Wes Craven som regisserat den, men det var visst bara Gibsons rollfigur som fått hans fega efternamn.

Edge of darkness är en hämndrulle som bär en del likheter med Payback, även om Gibson här inte spelar revanschlysten gangster utan poliskommissarie som lever efter protestantisk hederskodex. Men Thomas Craven är inte bara en sammanbiten hårding som vill skipa rättvisa – han är pappa också.

Edge of darkness är en pappafilm som förstås har mycket gemensamt med Taken, actionrökaren från 2008 med Liam Neeson. (Trailern till Pierre Morels nya Parisaction med utländsk stjärnskådespelare, From Paris with love med John Travolta, visades förresten innan Edge of darkness. Verkar verkligen sådär.) I båda filmerna får papporna som blivit av med sina döttrar – i Taken på grund av karriären och skilsmässan, i Edge of darkness till vuxendomen – tillbaka dem igen. Sekunden senare rycks de åter ur deras händer. Papporna är rättskaffens män som blivit förbrisprungna av samtiden. Och det är en farlig värld som papporna, ofrivilligt men maktlöst, måste släppa ut sina döttrar i. Den här gången är det inte trafficking utan radioaktivitet som hotar oskulden.

Än birollerna då? Jo, Danny Huston är förstås klippt och skuren som slemmig vapenindustrialist, även om han inte får mycket speltid. Ray Winstone spelar en mörkläggare som i egenskap av representant för den gamla världen får bistå med spridda doser kultivering. Han droppar ett uttryck vardera på franska och latin, drar en anekdot om Diogenes, citerar Scott Fitzgerald och dricker rödvin på en parkbänk mitt på blanka dan.

Det är typiskt att hotade rollfigurer aldrig lär sig att faror alltid kommer från höger bildkant, men som comeback för Gibson funkar förstås Edge of darkness precis som tänkt. Det är ingen konstnärlig avbön (tråkigt drama om gammal hund som lär sig att sitta) utan action as usual med inslag av politisk korruption. På bilden ovan är han i färd med att krossa bilens förarruta med ett resolut knytnävsslag.