Det var kanske inte riktigt vad han tänkt sig, Umar Farouk Abdulmutallab, men när han misslyckades med att spränga planet i luften och istället bara tände eld på sina kalsonger gjorde han en stor insats för den rörliga bildens inblandning i våra liv. För repressiva ändamål, men i alla fall.
Så, äger dessa nakenskannrar något filmkonstnärligt värde i sig? Föga förvånande applåderar naturisterna den mer avklädda granskningen, men hur ska vi filmintresserade ställa oss? Det är förstås lätt att filmhistoriskt legitimera nakenskannrars demokratisering (förutsatt att alla får använda dem och de inte blir en exklusiv förmån för människor från särskilda länder) genom att hänvisa till Étienne-Jules Mareys kronofotografier och Edward Muybridges nakenstudier, men medan Marey och Muybridge var ute efter att synliggöra kroppars rörelser verkar Obama med flera mer intresserade av nakenskannerns röntgenbesläktade effekt.
Badlands Hyena klagar i sin tur på att kropparna på bilderna är ”metallskimrande, suddiga” och att det hela mest liknar ”gammal svartvit tv från mediets barndom” och som filmintresserad är det svårt att inte entusiasmeras när de slår ett slag för att vi ska få njuta av high definition också på våra flygplatser: ”HD-tv och HD-nakenskannrar – för Din underhållning och trygghet.”
