Xan Brooks rapporterar i Guardian att Gudfadern är den film som flest människor säger sig ha sett, men inte har. Hela 2o procent av oss har någon gång ljugit om att ha sett filmen. Undersökningen visar fortsättningsvis att män (58%) ljuger mer än kvinnor (38%) om att de sett filmer de inte har. Dirty dancing är näst vanligast att ljuga om, och på topp tio återfinns också Nyckeln till frihet, Taxi driver, Borta med vinden och Livet är underbart. Efter en maratonsession med Scarlett O’Hara i somras kan jag ärligt säga att jag sett alla de filmerna, men självklart finns det skämmiga filmhistoriska luckor som jag säkert har mörkat vid något tillfälle. Typ Nattvardsgästerna och En nations födelse.
I våras träffade jag som hastigast brittiske svenskexperten Peter Cowie. För att inte framstå som helt Bergman-ignorant (älskar ju den baskerade mästaren – även om idén om en Bergmanbio såklart är löjeväckande.) låtsades jag då att jag hade sett Saraband. Jag: ”Yes, Peter, I agree. It’s an important work.”
Vad har ni ljugit om att ni har sett?
