En del av de unga radikaler som har tröttnat på det heterosexuella parhelvetet har formulerat en flyktväg som stavas ”relationsanarki”. Det går ungefär ut på att kärlek inte är en personexklusiv känsla – det går alldeles utmärkt att älska många personer samtidigt.

Dr Andie beskriver relationsanarkins fördelar såhär:

Man blir vald och bortvald i små doser i stället för det binära vara ihop/göra slut.

Man slipper välja bort människor man tycker om.

Man har mycket färre anledningar att vara svartsjuk. Precis som goda vänner gör man något annat i stället för att umgås när det känns kravfyllt.

Man kompromissar inte och slipper välja bort sådant man tycker om för relationens skull.

Man tar inte varandra för givna. Ingen har några deklarerade ”rättigheter” till någon, utan man måste mötas med respekt i alla lägen.

Gott så, men i anslutning till att Andie Nordgren skrev om relationsanarkin i utmärkta feministantologin Könskrig, väckte begreppet en del debatt. Bland annat FLM-skribenten Charlotte Wiberg var kritisk:

Den ”relationsanarki” som Andie Nordgren beskriver i sin text ter sig för mig mer som ett narcissistiskt än ett feministiskt projekt – ett försök att göra relationer så glatta och enkla för det egna jaget att kryssa sig emellan, att undvika de mänskliga bråddjupen och dess skriande behov.

I de lite bråkiga men läsvärda kommentarerna skriver Charlotte Wiberg att ”det är ofta så att man tror på olika former av relationsexperiment som yngre, sedan går in i längre, ’stabilare’ relationer som äldre. Vad det beror på kan du ju fundera över.”

Det där är något som också Rolf Lassgård, Pernilla August, Stina Ekblad, Claes Ljungmark funderar över i Jörgen Bergmark-regisserade relationsdramat Det enda rationella som har premiär idag.

Lassgård och August blir förälskade över äktenskapsgränserna, och försöker resonera sig fram till ett sätt att lösa problemet utan att någon i äktenskapskvartetten blir sårad. Lassgårds idé är att alla flyttar in tillsammans och att han och August ligger med varandra ett tag tills åtrån har lugnat ner sig. Därpå ska allt återgå till det normala.

Men det som var det enda rationella i hans huvud blir svårare att genomföra i verkligheten. Alla känslor kommer ju så lätt i vägen. Mårten Blomkvist kallar träffande filmen ”en drift med svensk ingenjörsanda och tron på att förnuftets röst alltid ska ljuda starkast”.

I Sydsvenskan är Mattias Oscarsson inne på samma spår när han skriver att ”filmen vill säga något om manlig vänskap, om hormonstinn passion kontra äktenskaplig trygghet, om rädslan för förändringar, om livskriser, om småstadsmentalitet – och om konflikträdda svenskar”.

Det kortaste stråt drar såklart de som inte drabbats av någon passion, men tvingas lyssna på den där de ligger i fällsängen. Framför allt Ekblad gestaltar problemet magnifikt och rörande. Jeanette Gentele skriver i SvD att ”Ekblad och Ljungmark lyckas illustrera sin olycka i ett ytterst nyanserat spel som går från chockad apati till ren och skär förtvivlan medan de gör allt för att samtidigt vara förnuftiga.”

Filmens premisser är briljanta, och ensemblen bitvis lysande. Tyvärr står det hela och stampar lite där i kollektivet. Problemen (dit man utöver de ovan nämnda kan räkna det som ibland kallas ”patriarkatet”) med relationsanarki i livets mitt ringas in, och ringas in igen och igen. Det blir tyvärr aldrig den där fantastiska film som på något sätt fanns inom räckhåll.

I Göteborgsposten listas hur som helst reglerna som de fyra sätter upp på köksluckan för att underlätta samlivet. Bara för hugade relationsanarkister i medelåldern att kopiera och skriva ut:

1.Sexuellt umgänge sker med största hänsyn och endast i sovrummet.
2.Utomstående ska hållas ovetande och utanför.
3.Diskretion gäller alla samtal av känslig natur.
4.Det föreligger alla ett ansvar att vara fullständigt ärliga.
5.Respektera allas behov av eget rum och egen tid.
6.Hänsyn bör även tas till olika arbetstider och vanor.
7.Knacka på stängda dörrar innan du öppnar.
8.Omedelbar utflytt efter att sammanflyttningen fyllt sitt syfte.
9.Disk – Erland, tvätt – May, matlagning – Karin, städ – Sven-Erik (därefter löpande schema).
10.Undvik närhet av det emotionella slaget.