Då och då brukar vi ju tjata om att situationen för den samtida filmen, eller ”rörliga bilden” som pk-uttrycket lyder, alltmer liknar situationen vid filmens spirande väldsherravälde för hundra år sedan. Kortfilmen, eller knäppa klipp-filmen om man så vill, vinner mark på längre formats bekostnad, och även i den samtida konstnärliga långfilmen syns tydliga spår av Youtube/Lumière-estetik. Allt fler festivalfilmer minner om ett avsnitt av Americas funniest home videos, fast utan presentatör och pålagda flabb då. I en svensk kontext är De ofrivilliga såklart det tydligaste exemplet.
Eftersom jag gillar filmer från det förra sekelskiftet välkomnar jag givetvis utveckligen, och skrattade till när jag såg vilket klipp som är det mest sedda på såväl Aftonbladets och Expressens tv-sajter just nu. En remake av Lumières klassiska Démolition d’un mur, den här gången gjord i Turkiet med ett rullande hus. Det har gått drygt hundra år, men vi gillar fortfarande att kolla på tiosekundersklipp med arkitektonisk kollaps.
Kolla på den fina filmen här. Att jag länkar till en indisk version är inte bara för att jag inte fattar hur man djuplänkar in i kvällspressens tv-sajter, utan också för att den här versionen återanvänder det knep som hänförde massorna 1896: att spela filmen baklänges också, så att det ser ut som att huset reser sig upp. Det är det här som är filmmagi.
