Det var mycket hajpat svenskt på bio i fredags, vilket förstås bara är underbart roligt som omväxling, men jag känner mig manad att nämna District 9 också. Den sydafrikanska filmen är både lekfull alienparodi och explosiv alienaction. Som Hollywoods kusin från landet – på ett bra sätt. Det är spännande att se utomjordingarna inte som ett först annalkande och sedan undanröjt hot utan som inflyttade, till synes, för gott. Den politiska satiren finns förstås där någonstans (alien betyder ju inte bara utomjordisk utan även världslig främling på engelska och med tanke på filmens skådeplats är paralleller till apartheidtiden oundvikliga) men den är snarare understöd till filmens alienparodiska element än någon seriöst syftad samhällskritik. Plus att jag gillar att District 9 är berättad med hjälp av olika källor eller ur olika perspektiv. En dokumentärfilm till ramberättelse ser tillbaka på händelserna och övergår sedan sömlöst i Flugan– och Transformers-flirter. Men se filmen så tjôtar vi mer sen!
