Det finns fyra filmer som heter Kvartetten som sprängdes, av vilka hälften bygger på Birger Sjöbergs roman med samma namn. De övriga filmerna är Mario Monicellis gangsterkomedi med Marcello Mastroianni från 1958 och Louis Malles gangsterkomedi med Donald Sutherland från 1984.
Sjöbergs roman från 1924 är inte precis någon gangsterkomedi, även om den skildrar den både skumma och glada spekulationsyra på börsen som föregick 20-talets kris. Titelns ensemble är ett gäng stråkdragare – och dumdristiga småsparare. Kristemat gör den naturligtvis aktuell med jämna mellanrum, som till exempel idag.
I Gustav Molanders filmatisering från 1950 (och antagligen också i Arne Bornebusch version från 1936) spelas det alltså inte bara Haydn utan även på aktier. Mellan punchskål och vägg utdelas placeringstips i stadens salonger. Västerviks sågblad, Solidarfett, med flera säkra kort. Halva stan spekulerar, och alla papirer bara stiger. När till slut alla säljer men ingen köper blir det tillfällig aktieångest, innan våra musikanter undsätts av välbeställda släktingar och undviker konkurs.
Kvartetten som sprängdes är i Molanders tappning dock ett folklustspel om parbildning i småstadsidyll och inte så mycket en film om manier, paniker och krascher. Så den dvd-producent som vill kapitalisera på den kapitalistiska oron bör nog satsa på att ge ut Nils Poppes Pengar – en tragikomisk saga istället.
