Agnès Varda har uppgivit att Les plages d’Agnès, som visades idag på Tempofestivalen, är hennes sista film. Kanske ett reklamtrick, men som karriäravslutning är det en passande tillbakablick. Varda återvänder tillsitt barndomshem, sina inspelningsplatser och till stränder, stränder, stränder. Stranden är hennes inre landskap, uppger hon. Första scenen, där Varda installerar speglar i sanden intill Atlanten och låter alla medarbetarna spegla sig fram till kameran är symptomatisk för filmens bildmässiga lekfullhet och värme inför medarbetare och vänner. I scenen på bilden har hennes produktionsbolag installerat ett kontor mitt på en sandbeströdd småstadsgata. Film framställs som en barnslig lek som fångar livet.
Allra mest givande blir nog filmen om man har full koll på Vardas katalog. Les plages d’Agnès är proppad med subtila referenser som ger ett extra lager när det pekas på filmer man faktiskt sett. För Vardianen är det en filmisk paradisistur, för novisen en säker kärleksaffär med en fransk tant som ”känner igen sina klassiker och sina vänner”.
Läs förresten gärna en lite längre text jag skrivit om Vardas underbara L’Opéra mouffe här.
